Fridolin är blind för klassfrågor
I går var det så Gustav Fridolins tur att grillas i SVT:s partiledarutfrågning.
Det var väl ingen överraskning att många av frågorna handlade om skolan, Fridolin ser nog sig själv som utbildningsminister i en kommande rödgrön regering.
Han har ju till och med kommit att ta på sig rollen som Lärarförbundets politiska gren. Elaka personer skulle kanske hävda att det återspeglar Miljöpartiets klassbas.
Högutbildade väljare
MP har de högst utbildade parlamentarikerna i Sverige, studenterna är deras starkaste väljargrupp och valforskarna har beskrivit MP-väljaren som ung, kvinnlig urbana kommunalanställd akademiker.
Klass är en fråga som ofta diskuteras i relation till MP, gärna av folk som ogillar höjda miljöskatter. Men det finns mer intressanta saker att titta på.
I en rapport från tankesmedjan Tiden har de tittat på hur våra riksdagspartier har röstat under den gångna mandatperioden. Det är nog ingen upplyftande läsning för en person som röstar grönt och har hjärtat till vänster.
Röstat mot röda förslag
MP har tillsammans med regeringspartierna och Sverigedemokraterna röstat emot en reservation om att lägga ner arbetsmarknadsprogrammet fas 3. De har röstat emot en nollvision om dödsolyckor i arbetslivet.
De har röstat emot ett förslag att Arbetsmiljöverket ska ges större möjlighet att välja sanktion mot arbetsgivare som missköter sitt arbetsmiljöarbete. De har röstat emot en statlig förstärkning av arbetslivsforskning.
De har röstat emot att staplandet av visstidsanställningar ska stoppas. Och de har röstat emot ett förslag från S och V om att det ska vara en rättighet att jobba heltid. De vill inte heller att fackavgiften ska vara avdragsgill, som den var tidigare.
Allt detta är frågor som handlar om makten över arbetslivet och hur man röstade säger förstås något centralt om vilket perspektiv man har. Den gröna utgångspunkten är alltjämt den svenska medelklassens livssituation.
Feminism utan svar
Det blir också tydligt när Miljöpartiet pratar om jämställdhet. MP har gjort klart att jämställdhet är det centrala i partiets valmanifest, men många av förslagen – jämställd representation i börsstyrelser och i kommunala bolag – svarar inte på mer akuta frågor.
Vad händer med den urholkade sjukförsäkringen?
Vad händer med anställningstryggheten och ofrivillig deltid?
Hur ska arbetsmiljöarbetet rustas upp?
Det vet vi inte.
Nej, Miljöpartiets feminism är ingen dålig feminism. Men det är en feminism som är blind inför klass.