Kristersson älskar planet och palatset
Därför blev det ingen mittenregering
Ulf Kristersson tycker att det är ”jätteläckert” när regeringsplanet lyfter. Sagerska palatset är ”helt fantastiskt” och när Kristersson fick tillgång till Harpsund skickade han genast en selfie till Göran Persson.
Dessutom citerar han växelvis Margaret Thatcher och Tony Blair.
Maggie Strömbergs intervju med statsministern publicerades i Svenska Dagbladet precis innan jul. Den kan vara en av de bästa bilder som gjorts av vår nya regeringschefs karaktär. Dessutom känns den som en nyckel för att förstå vilka problem den svenska politiken står inför.
Han höll ut
Om knappt två veckor har det gått 100 dagar sedan Ulf Kristersson valdes till statsminister. Det är inte svårt att förstå hans glädje. Moderatledarens karriär har ju inte precis kantats av framgång. Han sparkades från ungdomsförbundet, gjorde ett blekt intryck som lokalpolitiker och blev förbigången när Fredrik Reinfeldts efterträdare skulle väljas.
Men Ulf Kristersson höll ut. Till sist kunde han flytta in på Sagerska, beställa regeringsplanet för sina resor och till och med fira jul på Harpsund.
Det är klart att han vill ta en selfie i herrgårdens bibliotek.
Sverigedemokraternas politik
Att regeringens program formulerats av Jimmie Åkesson är inget som lägger sordin på Kristerssons lycka.
Samtidigt handlar ju politik om resultat. De månader som gått sedan oktober har knappast varit någon succé för den nya regeringen. Kritiken mot Tidöavtalets formuleringar har varit stenhård, inte bara från vänster.
Löften om elstöd, bränslepriser och boendekostnader har kommit tillbaka och slagit ministrar i huvudet. Och vad som ska hända med de svenska klimatmålen är det ingen som vet.
Har ingen plan
Än värre är kanske att regeringen inte riktigt ser ut att ha någon plan för att lösa Sveriges problem. Landet är på väg in i en lågkonjunktur och finansministern har händerna bundna av inflationshotet. Vi är på väg mot en riktig energikris, men regeringen har ingen politik för att snabbt modernisera elnätet eller bygga ny kraftproduktion. Och så vidare.
Dessutom har väljarnas stöd för regeringsunderlaget rasat. Om allt fler - också bland regeringens anhängare - frågar efter ett alternativ är det inte konstigt.
Plötsligt framstår Annie Lööfs prat om "den breda mitten" som ett ganska attraktivt alternativ, i alla fall för somliga. Något slags samarbete byggd socialdemokrater och moderater. Men det går inte och det beror inte bara på politiska åsiktsskillnader. Det kanske största problemet kan vara Kristerssons känsla för status.
I en mittenregering skulle Kristersson inte kunna vara statsminister. Han skulle få flytta från Sagerska. Han skulle inte kunna använda regeringsplanet lika frikostigt. Och han skulle inte få tillbringa julen på sitt sörmländska gods.
Skulle Kristersson göra det för landets bästa? Knappast.