Marknadsaktören bin Ladin
Uppdaterad 2011-03-08 | Publicerad 2001-09-27
Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
ROM. En paradox kan det tyckas vara, att terrorismen skapat och förvaltat sin förmögenhet på den kapitalistiska marknaden, annars utvald som huvudfienden.
bin Ladin kunde inte byggt sitt blodiga välde utan hjälp av den globala kapitalmarknaden, så diskret och tystlåten.
Barclay’s bank i Londons Notting Hill har varit ett tjänstvilligt verktyg för Khaled al-Fawaaz, bin Ladins välbeställde medarbetare.
Liechtenstein har ställt sina ogenomskinliga konton till klanen bin Ladins förfogande. Många hundra miljoner dollar har sugits upp av hans åtta skalbolag.
Schweiz valdes som centrum för familjen bin Ladens imperium Sico, ett saudiskt investmentbolag, väletablerat i Europa.
Förtroende (”hawala”, säger bin Ladins hjälpredor) har rått på marknaden. Kapital har strömmat ut från Al Shamal Bank och Tadamon Bank, med sudanesiskt ursprung, Kuwait Finance House, Dubai Islamic Bank. Det flödande kapitalet har också räckt till att finansiera bin Ladins terror. Aktiv kapitalförvaltning har förenats med hjälpverksamhet.
Islamic Relief Organization, med förgrening till Sverige, har delvis fungerat som terrorns täckorganisation.
Efter de ohyggliga attentaten förefaller nu reglerna för finansmarknaden skrivas om. Skatteparadisen, som tidigare betraktades som en okränkbar del av friheten, kan monteras ned. Så säger både amerikanska och europeiska politiker.
Det globala kapitalets snabba, skälvande rörelser, tidigare betraktade som uttryck för den fria ekonomin, kan i själva verket dölja oerhörda hot mot demokratierna. Bushs nya allians kräver mer av friktion och kontroll.
”Det nya kriget kommer att leda till mer av stat och mindre av marknad”, betonar Eugenio Scalfari, Italiens ledande politiske kommentator. Katastrofen visar hur oerhört beroende människor är av ett fungerande socialt system, av valda politiker som förmår mobilisera och skapa gemenskap. Utrymmet måste vidgas för den politiska sfären, resonerar han. Den franske ekonomiprofessorn Jean-Paul Fitoussi finner det absurt att västvärlden framför allt vill hantera den påtvingade ekonomiska krisen genom att gynna den privata konsumtionen. ”Vad vi ser nu är den offentliga sektorns och den sociala trygghetens oerhörda betydelse.” Biståndspolitiken är särskilt viktig för att något minska de väldiga klyftorna mellan norr och söder.
Globaliseringsideologin har skrivits av dem som tjänat på systemet, enskilda personer som företag. Denna världsordning måste förändras. Terrorns våld måste bekämpas men också det ekonomiska våldet, som riktar sig mot de mest sårbara, det vill säga de fattigaste.
Dessa genomgripande förändringar måste ske i ett globalt system lett av president Bush. ”En historisk ironi, att den politiska högern framöver måste föra en politik som alltid definierats som vänster.” Den tid vi lever i är ironisk, ibland alltför grymt ironisk.