Blir barnen störda av att gå på dagis?
Våldet i samhället är den socialistiska barnomsorgens fel, läser jag i debattskriften Våldets vagga, skriven av pingstvännen och folkskolläraren Ingrid Jordebo.
Barn som går på dagis drabbas enligt författaren av "varierande mentala defekter". De får sin känslomässiga utveckling störd och blir i värsta fall värstingar och nynazister:
"När de här grupperna vrålar ut sina aggressioner på gator och torg, kan jag bakom de grimaserande ansiktena se små späda barn som aldrig fick någon tröst eller förståelse, när de skrek ut sin rädsla i främmande miljöer."
Skulden bär "den socialistiska kvinnan", som har varit naiv nog att tro sig kunna tävla mot männen på männens villkor. "För att kunna konkurrera med männen har kvinnorna svikit barnen och lämnat över dem till andra på daghemsinstitutioner m m", skriver Jordebo.
Skriften är aggressiv bortom all sans, omöjlig att ta på allvar om det inte hade varit för förordet. Det har Chatrine Pålsson, krist-demokratisk riksdagsledamot och partiets taleskvinna i sociala frågor, författat.
"Ett samhälle måste ständigt hålla debatten levande i grundläggande frågor. Familjen är en av de allra viktigaste grundbultarna för ett gott samhälle. Därför är det bra att denna bok kommit till stånd. Få områden i svensk politik har socialiserats i så hög grad som barnomsorgen", skriver Pålsson.
I veckan sprack de borgerligas försök att enas om familjepolitiken. Centern och folkpartiet säger nej till kristdemokraternas vårdnadsbidrag.
Centern vill höja barnbidraget för små barn med 500 kronor och sänka maxtaxan i barnomsorgen för barn som är där på deltid. Folkpartiet föreslår ett "generellt barnkonto" på 40 000 kronor per barn och år. Även föräldrar med barn på dagis ska få de pengarna.
Alf Svensson är sur.
- Vi (kristdemokraterna) sätter oss inte i en regering där man ger vissa småbarnsföräldrar tiotusentals kronor medan andra får noll kronor. Vi vill inte permanenta den orättvisan, säger han och fortsätter:
- Man ska inte använda barnomsorgen som en murbräcka för att främja ekonomisk jämställdhet, det ska arbetsmarknadens parter och domstolar göra.
Svensson uttrycker sig inte lika plumpt som Jordebo, ivrigt påhejad av Pålsson. Men familjekonservatismen är densamma. Krist-demokraternas familjepolitik - som säger att vårdnadsbidrag är viktigare än bra och billig offentlig barnomsorg - bygger på dyrkan av den traditionella kärnfamiljen.
En mamma som sköter hemmet och en pappa som drar in pengarna gör barnen lyckliga, verkar receptet lyda. Så isoleras kristdemokraterna. Partiets föråldrade tankar om barnomsorg har numera bara stöd av moderaterna. När riksdagen i onsdags fattade beslut om homoadoptioner var kristdemokraterna ensamma om att helt rösta nej.
Det bådar gott för människors rätt att själva välja sina liv, bortom förtryckande normer om kön och familj. För kristdemokraterna bådar det värre. Deras familjekonservativa dröm krockar med verkligheten.