”Det var min farfar som gjorde stolen”
Grythyttan Stålmöbler fanns alltid närvarande i min barndom. Tio månader om året i form av skolbänken, med ett stort lock som fungerade som arbetsyta och ett mindre över facket för pennor, linjal och sudd.
Ett litet märke upplyste om att bänken kom från Grythyttan.
De två återstående månaderna stod trädgårdsmöblerna på gräsmattan. De klassiska stolarna med sitt alldeles egna gung, perfekt för ett glas saft i värmen. (Visst lyste solen alltid över barndomens somrar!)
Jag skulle kunna säga att det präglade vardagen, men det skulle inte vara sant.
I alla fall inte på något medvetet plan.
”Stålmöbler” ( i Grythyttan var det så alla sa) var en del av vardagen. Något alldagligt.
– När vi röjde ut efter farsan åkte alla de där gamla trädgårdsmöblerna i containern, berättar en gammal klasskamrat, som jag träffar när jag parkerat Duetten.
I dag ångrar han sig naturligtvis. Trädgårdsmöblerna från Grythyttan är högsta mode. Tidningen Lantliv har haft dem på omslaget två år i rad.
I år har vädret inte precis gynnat branschen, men Karl Lindqvist som leder Grythyttan Stålmöbler klagar inte.
– Vi har sålt 10 000 stolar i år och vi skulle kanske kunnat sälja ytterligare, säger han när jag träffar honom på fabriken.
Det var Karl Lindqvists farfar som ritade den klassiska A2 stolen som i år fyller 75 år. Bysmedjan och hästskotillverkaren skapade en stålstol med funkisdrag som fortfarande står sig.
– Men vi fortsätter att utveckla detaljer, även om det är en 75 år gammal produkt, säger Karl Lindqvist.
Han har just investerat drygt tre miljoner. Stativen, den centrala delen av en Grythyttestol, kan nu tillverkas på plats. Färdiga längder av fjäderstål från stålverket i Smedjebacken bockas till den klassiska formen.
Precis som monteringen av trädetaljerna är det en process med stora hantverksinslag. Vissa böjar görs för hand och varje stativ kontrolleras innan det skickas vidare för ytbehandling.
– Investeringen är det bästa som hänt, säger Lindqvist som ser hur både kapacitet och kvalitet förbättrats.
Ändå var det egentligen inte meningen. Leverantören av stativ såldes och den nye ägaren höjde priserna närmare 30 procent. Det fick Lindqvist att börja räkna.
1955 är fortfarande toppåret. Det året såldes det 32 000 fjädrande fåtöljer.
Samtidigt var 1950- och 60-talen starka för försäljningen av möbler för till exempel skolor och personalmatsalar.
Det är ingen överdrift att påstå att Grythyttan Stålmöbler var med och möblerade det svenska folkhemmet.
Kanske är det detta som i dag skapar möblernas framgång.
Ett formspråk från en tid av framgång och framåtsträvande.Ändå kunde tillverkningen av den klassiska stolen ha lagts ner redan för 25 år sedan.
– Hade vanliga företagsekonomiska regler fått gälla så hade det säkert gått på det viset, medger Lindqvist.
Då regerade plastmöblerna och produktionen av Grythyttestolen var nere på 800 stycken.
Att produktionen ändå fortsatte och att stålstolen överlevde plastmöblernas intåg beror enligt Karl Lindqvist främst på att den tillverkas av ett familjeföretag.
– Det var ju farfar som hade gjort den.
Vändningen kom i slutet på 1990-talet. Ny bank, ny revisor och nytt försäkringsbolag, en fördubbling av den blygsamma annonsbudgeten och en försiktig utveckling av produktprogrammet.
Sedan dess har kurvorna pekat uppåt. Först långsamt och sedan snabbare.
Det som händer på Stålmöbler skulle nästan kunna illustrera en av de första saker kommunalrådet i Hällefors, Pentti Supponen, säger när jag träffar honom.
– Produktionen kommer att finnas här, där designen görs. Det traditionella industrisamhället satsar nu på form och formgivning. Tillsammans med livsmedel och teknik utgör det en av hörnstolparna i den kommunala strategin.
Satsningen har bland annat inneburit designutbildningar och fyra skulpturparker. Ett radikalt brott med traditionen i stålbrukssamhället.
– Vi byggde parkerna 1995, 1997 och 1999, säger Supponen.
Naturligtvis är det medvetet han talar om att bygga. För andra handlade det snarare om hus som revs.
– Det sämsta du kan göra som politiker är att ställa dig på en rivningshög. Då är det bättre att krama en staty, säger han.
Strategin kostade politiskt stöd, framför allt i 1998 års val.
Ett nytt missnöjesparti etablerade sig i kommunfullmäktige och socialdemokraterna backade till 41 procent. Sex procent av väljarna försvann.
– Det kostade tre mandat, men när man är övertygad om att strategin är den rätta kan man inte ge upp, säger Supponen.
Det ser ut att ha lönat sig. I det senaste valet ökade socialdemokraterna med 12 procent och har nu egen majoritet i kommunfullmäktige.
Det kanske mest spektakulära inslaget i kommunens designsatsning ligger tvärs över järnvägen, på vägen mot valsverket.Formens hus är ett samarbete mellan Hällefors kommun, Föreningen svensk form och Stiftelsen svensk industridesign.
Huset, ett radikalt ombyggt bostadshus från femtiotalet, är ritat av arkitekten Magnus Silfverhielm och kommer att vara färdigt till hösten.
Redan nu går det dock att ana den atmosfär som ska skapas i den enorma utställningslokalen.
Ombyggnaden lyfter på ett märkligt sätt fram det ursprungliga husets arkitektur. Ett möte mellan tradition och förnyelse.
På väg in träffar jag åter Karl Lindqvist. Tillsammans med sin far Örjan håller han på att arrangera en jubileumsutställning för att fira att den klassiska Grythyttestolen A2 fyller 75 år.
Kanske är formgivning ändå en del av bruksortens själ.