Stålarna är slut – men inte malmen
Pengarna är slut, idéerna för hur man ska ordna finansieringarna har spruckit.
I dag begärde styrelsen för gruvbolaget Northland sig självt i konkurs.
"Det är mycket tråkigt att det dramatiska fallet för järnmalmspriserna som skett under året har gjort det omöjligt att säkerställa nödvändig finansiering, vilket var en förutsättning för en fortsatt verksamhet", skriver styrelseordförande Olav Fjell i ett pressmeddelande.
Lösningen i Kaunisvaara
Folksam gör miljonförlust, precis som byggföretaget Peab, finländska Metso och statliga gruvbolaget LKAB.
Men även Pajalaborna är förlorare och det är inte konstigt om de nu känner sig bedrövade. En gruva är ju för många något mer än ett hål i marken.
När jobben i skogen försvann så lämnade tusentals arbetare och deras familjer kommunen och Pajala blev för många synonymt med svensk stad i kris. Kvinnorna försvann, befolkningen åldrade, arbetslösheten ökade, snittinkomsten sjönk.
1950 bodde cirka 15 000 personer i kommunen. 2011 var det bara drygt 6 200 kvar.
Lösningen på problemen blev gruvan i byn Kaunisvaara. I snart 100 år har man vetat att det finns järnmalm i myrarna, och på 70-talet var staten beredd att börja bryta malmen.
En kris kom i vägen.
Först 2012 öppnade gruvan - nu i regi av det internationella gruvbolaget Northland Resources - och flera hundra anställdes Varje sjätte minut rullade en ny lastbil ut från grindarna. Bostadsbristen slog till, Pajala blev årets företagarkommun och ungdomsarbetslösheten sjönk.
Nu är det slut.
Men kanske inte ändå.
Produktionen ökar
Malmen i myrarna under Kaunisvaara finns ju där och anledningen till att Northland ville bryta den är lika giltig i dag: Det finns länder som vill bygga sitt välstånd och välstånd kräver sitt stål. Här kan man göra pengar.
Även om järnpriserna sjunkit går det internationellt knappast att tala om en gruvkris. Konsumtionen ökar, men inte lika snabbt som tidigare. Prisraset är en effekt av att de stora gruvföretagen ökar sin produktion.
I en högkonjunktur är investeringar i gruvor dyra, men vinsterna lockar. I en lågkonjunktur blir det svårare för dagens privata investerare. Men för den som vill driva en gruva är det långsiktighet som räknas. Dessutom måste man kunna leverera bostäder, service och infrastruktur.
Ta samhällsansvar
Så slutsatsen av kollapsen i Pajala kan inte vara att gruvboomen är över. Från Pajalas politiker krävs nu ett utvecklat samarbete med staten och att LKAB går in och förvaltar anläggningen.
Det är nog bra, men det här landet behöver också en långsiktig gruvpolitik som tar samhällsansvar, från ägande via leverans av service och infrastruktur till förmågan att se miljökonsekvenser och att ta betalt för rätten att exploatera våra naturresurser.