De anställda betalar för Ericssons missar

Ingvar Persson

Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.

Ericsson säger upp 820 anställda i Kumla och Borås. De kommer att få behålla lönen under uppsägningstiden, som mest i 21 månader.
I Borås upphör all produktion. Kvar blir 175 personer som ska arbeta med logistik och mjukvaruutveckling. I Kumla får 60 av de 420 anställda fortsätta. Meningen är att de ska utveckla nästa generations mobiltelefoni.

I praktiken betyder gårdagens besked att Ericsson flyttar ut det sista av den produktion som funnits i Sverige. Tillverkningen ska skötas av andra, någon annanstans.

Därmed förverkligas de värsta farhågorna från oktober när företagsledningen lanserade det senaste stora sparpaketet.

För trots att många av de som nu sägs upp arbetat länge åt Ericsson är gårdagens besked inte bara ett hårt slag mot dem som individer eller mot Kumla och Borås som orter.

Beskedet kommer att förändra företaget Ericsson, och i förlängningen kanske till och med Sverige.

IF Metalls ordförande Anders Ferbe har gång på gång lyft fram sambandet mellan industrins utveckling och produktion. Om tillverkningen flyttas drabbar det så småningom också arbetet med nya produkter.

– Vad motiverar Ericsson att ha kvar forskning och utveckling i Sverige om man inte har en produktion, frågar sig Ferbe i Dagens Arbete.

Och - skulle man kunna fortsätta - hur ska Ericsson kunna behålla sin ställning på den stenhårda och mycket konkurrensutsatta telekommarknaden om företaget inte kan erbjuda egna unika lösningar som utvecklats i nära samarbete med en egen tillverkning?

Det är inte de anställda i Kumla eller Borås som ligger bakom Ericssons problem. Men de får ändå betala priset för direktörernas misstag.