Facken ska hålla ihop – över hela Europa
Det är nästan på dagen två år sedan ledningen för GM annonserade tävlingen mellan bilfabrikerna i Trollhättan och Rüsselsheim. I potten låg tillverkning av koncernens mellanklassbilar.
– Då handlade det om att en av fabrikerna skulle läggas ner, säger verkstadsklubbens ordförande Paul Åkerlund när jag träffar honom i klubbens lokaler på fabriksområdet.
– Med tanke på utgångsläget måste man säga att det egentligen gått ganska bra.
Åkerlunds ansikte är ett av dem som möter Trollhätteborna från valaffischerna. Han är också socialdemokratisk kommunpolitiker.
De senaste två åren har varit intensiva. När GM-ledningen deklarerade att en av de två fabrikerna skulle bort gällde det jobbet för tusentals anställda, inte bara inne på Saab.
Trollhättans, och stora delar av Västsveriges, framtid låg i stöpsleven.
Nu finns fabriken i Trollhättan kvar, liksom den i Rüsselsheim. Den enorma parkeringen utanför är inte mer än halvfull, men det arbetar ändå 5?000 personer åt Saab i Trollhättan. Inte minst etanolbilarna, BioPower på Saab-språk, säljer starkt i Sverige.
På Saab hoppas man att fler länder nu ska satsa på biobränslen.
En av förklaringarna till att Trollhättan fått ännu en chans är den väg de fackliga organisationerna valde. I stället för att acceptera företagsledningens villkor gjordes en överenskommelse mellan verkstadsklubben i Trollhättan och IG Metall i Rüsselsheim. Denna bekräftades sedan av respektive förbund.
Grundprincipen var enkel. Inga avsteg från de centrala avtalen.
– Det tycker jag att vi höll, säger Åkerlund.
Det var inte enkelt, men nödvändigt.
– Ska vi nå rimliga lösningar för medlemmarna så måste vi hålla ihop.
Erfarenheten används. Fem av koncernens fabriker, bland dem Trollhättan, ska komma med ”anbud” på den framtida produktionen av mindre bilar. Villkoren är enkla. Den som kan skapa störst flexibilitet och gå längst när det gäller att pruta på till exempel raster kommer att ligga bäst till.
Några svar har dock GM:s koncernledning inte fått. De fackliga organisationerna har i stället tillsammans begärt förhandlingar om ett regelverk för hela Europa. Anställda ska inte ställas mot varandra.
En annan förklaring till att Trollhättan fått behålla sin bilfabrik är faktiskt politisk.
– Jag tycker att regeringen ska ha ett erkännande för det den gjorde, säger Paul Åkerlund.
Främst handlar det om infrastruktursatsningar.
Cheferna inom GM kände respekt för den handlingskraft svenska politiker visade, och kanske också över svensk fackföreningsrörelses kontakter. Resultatet blev svensk näringspolitik av känt märke.
Trots att Thomas Östros försöker tala om frågorna kan ingen påstå att industri- eller näringspolitik står högt på valdebattens dagordning, speciellt inte oppositionens. Med sänkta kostnader ska jobben komma i småföretag och servicebranschen, så är det tänkt.
– De små företagen är jätteviktiga, men jag tror att vi även i fortsättningen måste ha några större företag, säger Åkerlund.
Som fabriken på Stallbacka.