Liljevalchs vårsalong - ett tecken i tiden

Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.

Liljevalchs vårsalong har i år design som tema. All världens prylar - vackra, fula, roliga, användbara, onyttiga saker - fyller konsthallens salar. I en tid när västvärldens konsumistiska kultur utmanas av både politiska och existentiella krav på långsiktig hållbarhet är det intressant att prylarna flyttar in på konstens arena.

Jag slås av att flera utställningsföremål driver med prylsamhället. Nutidens trasmatta görs av kasserade dator-tangenter. Tapeterna är flyttbara. Vinstället ser ut som hämtat från sjukhusens ställningar för patienter med dropp.

I en monter ligger smycken - "for style and comfort". Broscher, ringar, örhängen ligger där som i vilken juvelerarbutik som helst, men pärlorna består av medicintabletter. För många år sedan var jag på en designutställning på Louisiana i Danmark. Där hade broscherna gjorts av reläer och elektriska motstånd. Det var i början av it-eran.

I dag är det piller som gäller: lyckopiller,

bantningspiller, viagrapiller"

Och i nästa rum står ett litet smalt bord med plats för en enda kaffe latte. Kafékulturen leder inte längre till gemenskap.

Liljevalchs vårsalong är en tidssignal. Konsumismens segertåg genom den rika delen av världen har lämnat efter sig både tomhet och ensamhet. Lyckan tycks inte stiga med antalet prylar.

Docent Christer Sanne vid Kungliga Tekniska högskolan i Stockholm visar i sina studier just detta. Trots ökad konsumtionsvolym har livstillfredsställelsen inte ökat utan snarare sjunkit under de senaste trettio åren.

I betänkandet "Hållbara laster", som utredaren Stefan Edman överlämnade till konsumentminister Ann-Christin Nykvist strax före jul, finns ett spännande kapitel om konsumtionssamhället och medborgarnas djupare inställning till livet.

De flesta anser att de fått det bättre ekonomiskt, bättre arbetsförhållanden och ungefär samma möjlighet till fritid i dag som för trettio år sedan. Däremot bedöms utvecklingen ha gått i negativ riktning vad gäller stress, familjeliv, relationer, trygghet och miljö.

Det kan förstås handla om en sorts "förväntningarnas missnöje". Välfärdsmedborgaren

har fått det allt bättre och

ställer därför allt högre krav. Samtidigt visar det stora antalet sjukskrivningar, det myckna

talet om "utbrändhet" och försäljningsexplosionen av antidepressiva läkemedel att det

inte står riktigt rätt till. Den

yttre välfärden går inte i takt med den inre.

Bortom prylsamhället finns tjänstesamhället. Socialdemokraterna vill nu öka den offentliga konsumtionen i form av vård, skola och omsorg. I framtiden med en åldrande befolkning blir det allt svårare att finansiera dessa gemensamma behov. Därför talar Göran Persson om höjda skatter. Därför talar inte längre den borgerliga oppositionen om sänkta skatter. Tjänstesamhällets finansiering blir en av de stora framtidsutmaningarna.

Lika viktigt som att diskutera resursproblemet är det att fundera över innehållet i välfärden. Västvärldens kris är inte bara ekonomisk utan också existentiell. Bristen på sammanhang och känslan av vanmakt är

inget som löses med höjda skatter. Socialdemokraterna måste åter börja tro på den

sociala demokratin.

"Den som har flest prylar när han dör vinner", står det på den gamla t-shirten i byrån där hemma.

När ska politiken formulera en annan framtidsvision?Konsumismens segertåg genom den rika delen

av världen har lämnat efter sig

både tomhet och ensamhet.

"

Helle Klein