Bistånd ska inte gå till lyxlöner
”Som biståndsminister är jag tydlig med att biståndet ska gå till människor som lever i fattigdom, och till att förbättra fattiga människors möjligheter.”
Det skrev dåvarande biståndsminister Gunilla Carlsson (M) på DN debatt så sent som i juni i år.
I går avslöjade Ekot att hon under flera år låtit svenska biståndsmedel finansiera sin egen lön och även lönen till hennes statssekreterare. Totalt rör det sig om över 20 miljoner kronor som inte har gått till demokratiarbete i Afrika eller hjälp åt flyktingar från Syrien.
Gunilla Carlsson har haft en lön på 121 000 konor i månaden, väldigt mycket pengar. Att ta resurser avsedda för de allra fattigaste och utsatta för att finansiera den lönen är stötande.
Vaccin till nio miljoner barn
Om hon i stället hade gett de 20 miljoner kronorna till exempelvis Läkare utan gränser hade otaliga människoliv kunnat räddas.
20 miljoner hade räckt till medicinska akut-kit åt tre miljoner människor för sjukvård i tre månader. Eller till att vaccinera över nio miljoner barn mot mässlingen. Eller medicinsk utrustning för att förlösa 220 000 mammor.
Sådant bör bistånd gå till – inte till lyxlöner.
Men Moderaterna gillar inte bistånd. 2008 kallade Gunilla Carlsson biståndsmålet på en procent av bruttonationalinkomsten för ett ”hinder” på DN debatt och förslog en sänkning.
En kassako för olika särintressen
Övriga borgerliga partier sa nej men Moderaterna har tagit pengar smygvägen i stället.
Biståndsbudgeten har utvecklats till en kassako för olika särintressen inom regeringskansliet. I dag är Migrationsverket den enskilt största mottagaren av svenskt bistånd. Nästan femton procent av de pengar som avsatts till de allra fattigaste och utsatta försvinner på vägen.
Vissa av kostnaderna biståndet har fått finansiera är särskilt underliga. Bland annat har ambassaden på Island, och andra svenska ambassader i rika länder, fått pengar.
Pengarna går inte dit de ska
Biståndet har gått till hyror för lokaler i Stockholms innerstad och till att täcka kreditförluster för misslyckade affärer utomlands. Och nu avslöjas alltså att även ministern tagit ur biståndskassan till sin egen lön.
Problemet med Moderaternas trixande är att biståndspengarna inte går till det människor tror. Avståndet mellan verkligheten och människors bild av den blir för stor. I förlängningen undergräver det förtroendet för hela biståndspolitiken.
Eftersom Gunilla Carlsson gjorde som Sven-Otto Littorin och avgick innan skandalen briserade kommer antagligen den kreativa bokföringen att fortsätta.
Det är faktiskt en tragedi.