EU:s kris är en skattesmitare
I början av november avslöjades hur den statliga skattemyndigheten i Luxemburg hjälpt hundratals internationella företag med aggressiva skatteupplägg. Med benägen hjälp av myndigheterna har bland annat läskgiganten Pepsi, möbeljätten Ikea, banken SEB och riskkapitalisterna EQT lyckats minska sin skatt rejält. Vissa storbolag har till och med lyckats så bra med sitt trixande att de inte betalar en spänn i bolagsskatt.
För bolagen är förstås det där en aning besvärande. Att man är girig och kalkylerande är trots allt inget som stärker varumärket.
Undergräver trovärdigheten
De läckta dokumenten bearbetas just nu av hundratals journalister runt om i Europa och kommer att fungera som underlag till granskningar och avslöjanden under ett tag.
Det hela är också besvärande för Jean-Claude Juncker, mannen som sedan den 1 november är EU-kommissionens ordförande.
Kristdemokraten Juncker var nämligen både premiär- och finansminister i Luxemburg den period de läckta dokumenten omfattar. Han var, så att säga, ledare för en ekonomi som byggts på att hjälpa multinationella företag att slippa skatta.
Både vänstergruppen och högerextremister i Europarlamentet har separat samlat namnunderskrifter för att kunna lägga fram ett misstroendevotum mot Juncker. Nästa vecka hålls så omröstningen i parlamentet, men Juncker lär inte falla. Kristdemokrater, socialdemokrater och liberaler tros sluta upp kring honom.
Det gör knappast under för trovärdigheten i EU-projektet.
När Jean-Claude Juncker fördes fram som ordförande i EU-kommissionen så var det med prat om ökad demokratisk legitimitet. Han var det folkvalda parlamentets man, representerade den största partigruppen och därmed de europeiska väljarna på ett helt annat sätt än föregångaren José Manuel Barroso.
Uppmanar till investeringar
Den EU-kommission Juncker leder har alldeles nyligen skrivit ned sin tillväxtprognos för euroområdet. Från Internationella valutafonden, IMF, kommer kravliknande uppmaningar till EU-länderna att göra kraftfulla investeringar i infrastruktur, hållbar energi och utbildning för att få i gång tillväxten, bekämpa ojämlikheten och knäcka arbetslösheten.
De skattemiljarder som storföretagen fifflat undan med hjälp av luxemburgska myndigheter skulle kunna utgöra stommen i en sådan investeringsplan.
Det där begriper förstås en sådan som Jean-Claude Juncker. Det var därför han i sin kampanj för att bli kommissionsordförande pratade om vikten av att främja schyst skattekonkurrens mellan EU:s länder och att komma åt skatteflykt.
Men frågan är om Juncker begriper hur osedvanligt illa skickad just han är att göra något åt problemen.