Vi är skyldiga att skydda liv i Syrien
I går morse började syriska regeringsstyrkor bomba staden Homs igen. Vid lunchtid rapporterades över 50 döda.
Att sätta in pansar, artilleri och helikoptrar för att döda sin egen civilbefolkning är ett brott mot mänskligheten. Det är ingen ”intern angelägenhet” för något land.
Vi har alla en skyldighet att sätta stopp för massmordet i Syrien. Att Ryssland och Kina lade in sitt veto i säkerhetsrådet är en skam.
Tio år av krig
På morgonen 15 januari 1999 gick serbisk polis och militära styrkor in i den lilla byn Račak i Kosovo. De dödade 45 människor.
Massmordet blev en av de utlösande faktorerna till att Nato den 24 mars 1999 inledde ett omfattande militärt angrepp på Jugoslavien. Nato saknade mandat från FN:s säkerhetsråd eftersom Ryssland blockerade frågan, men ställda inför ett troligt folkmord i Kosovo agerade man ändå. Aktionen var ”legtim, men inte legal”. Det var olyckligt ur ett folkrättsligt perspektiv.
Men Natos insats avslutade nästan 10 år av krig och jugoslavisk agression på Balkan. I förlängningen avsattes diktatorn Slobodan Milošević och ställdes inför rätta i Haag.
Står vi inför en liknande situation nu?
I Syrien är ett militärt angrepp inget alternativ. Ett fullskaligt krig skulle kunna få regional spridning till Israel, Libanon och Irak och påverka det redan spända läget i Iran.
Men det betyder inte att inget kan göras.
Högt pris
I första hand bör säkerhetsrådet ta en ny diskussion. Trots allt röstade 13 av rådets 15 medlemmar för den förra resolutionen.
Ryssland vill begränsa USA:s roll och är oroliga för en uppluckrad suveränitet. De har dessutom en flottbas i Tartus i Syrien och sände nyligen sitt enda hangarfartyg Admiral Kuznetsov dit.
Samtidigt är priset högt i den sunnimuslimska världen. På sikt är Rysslands relationer med Arabförbundet, EU och USA självfallet viktigare än den med Syriens nuvarande diktator.
Om det inte går att få fram en ny resolution i säkerhetsrådet måste övriga världen gå vidare utan Ryssland och Kina.
Skärpta sanktioner
Enligt FN-stadgans kapitel 8 finns möjligheter för regionala arrangemang. Det är en möjlighet som i så fall bör prövas för Europeiska unionen och Arabförbundet tillsammans med USA och möjligen Turkiet.
Förslag har framförts om att bilda en internationell kontaktgrupp för Syrien. I en sådan bör alla åtgärder utom direkta militära insatser diskuteras.
Det kan exempelvis handla om stöd till oppositionen, skärpta sanktioner, vapenembargo och vidare åtgärder.
Målet måste vara glasklart. Syriens president Bashar al-Assad måste avgå och släppa fram en regering vald av folket.