Mucka inte med Lööf, hon gör bara sitt jobb
Fredrik Furtenbach kanske behöver peta öronen
Jag är inte den första att dra en lans för Annie Lööf. Men efter att ha lyssnat på Ekots partiledarutfrågning kan jag inte annat än att känna sympati för centerledaren.
Annie Lööf hålls kvar i en tradig diskussion om regeringsbildningen i en hel kvart. Fem minuter hade räckt gott och väl.
I en analys direkt efter programmet får hon underkänt av Sveriges Radios politiska kommentator Fredrik Furtenbach. Han tycker att Lööf var otydlig och tror inte att någon som lyssnat på hennes resonemang känner att de fått svar i regeringsfrågan.
Hur sa?
Annie Lööf är så tydlig man kan bli. Hon säger att hon föredrar Magdalena Andersson som statsminister så länge Kristersson har ihop det med Sverigedemokraterna. Hon tänker inte stötta en regering Vänsterpartiet sitter med i, men verkar inte utesluta att förhandla med V.
Det kanske är dags för Furtenbach att peta öronen.
Regeringsfrågan är så trist att jag till och med blir lättad när frågan om nyckelbiotopsinventering kommer upp
Hade Lööf stöttat en S-regering oavsett vad som händer hade hon begått samma misstag som Sabuni. Liberalerna klev över till den blåbruna sidan helt utan förhandling. De valde sida och samtidigt gjorde de sig själva helt irrelevanta. Ingen behöver längre lyssna på eller ta hänsyn till deras krav.
Antingen går man till val tillsammans, med ett gemensamt program, eller så gör man som Annie Lööf och stöttar en statsminister men under vissa villkor.
Jag hoppas innerligt att det inte är så här vi ska hålla på ända fram till valdagen.
Regeringsfrågan är så trist att jag till och med blir lättad när frågan om nyckelbiotopsinventering kommer upp. Äntligen lite riktig politik. Samma sak när det diskuteras fackförbundens rätt att vidta sympatiåtgärder, det vill säga strejka i solidaritet med andra yrkesgrupper för att få mer kraft bakom kraven. Och vinster i välfärden förstås.
Det är rätt behagligt att lyssna på Annie Lööf. Hon gör inga plötsliga utspel med rasistiska undertoner. Hon håller sig till den gamla vanliga marknadsfundamentalismen och antifackliga agendan. Till skillnad från Ulf Kristersson ljuger hon inte.
Tänk att det är kraven man har på en politiker nu för tiden.