Mjölken betalas inte med procent
De tunga arbetsgivarorganisationerna har sina kontor på Östermalm, var annars. Där ligger till exempel Svenskt Näringsliv och värstingorganisationen Almega. Och där ligger Teknikföretagen, den tyngsta av dem alla.
Teknikföretagens förhandlingschef Anders Weihe har den väldiga uppgiften att hålla samman arbetsgivare på hela arbetsmarknaden.
Uppriktigt sagt verkar det lite svårt just nu.
Ta bara Arbetsmarknadsekonomiska rådet. Det inrättades för knappt två år sedan av Svenskt Näringsliv och består av fyra erfarna nationalekonomer med professor Lars Calmfors i spetsen.
Hoppades på argument
Direktörerna som betalar hoppades kanske på argument för större löneskillnader och mindre anställningstrygghet. Delvis är det precis så det har blivit, men inte bara.
När Arbetsmarknadspolitiska rådet för ett år sedan kom med sin första rapport sågades arbetsgivarnas argument för lönestopp. När den andra rapporten publicerades i veckan förklarade Calmfors att industrin måste ta hänsyn till andra branscher när lönerna görs upp. Annars förlorar exportindustrin ledarrollen på arbetsmarknaden.
Ungefär det har vi hört facken på industrisidan försöka säga till Weihe och hans medarbetare. Om industrins löner ska vara riktmärke måste det påverka förhandlingarna.
Fungerar inte att blunda
Det fungerar inte att blunda för vad bristen på till exempel lärare, sjuksköterskor och byggnadsarbetare innebär för löneutvecklingen.
Anders Weihes har dock mer akuta problem.
I höstas enades LO-förbunden om att fack med många lågavlönade medlemmar skulle ställa lite högre krav, räknat i procent. Fack som Handels och Hotell- och restaurang vill ha krontalspåslag.
Det gillar inte Weihe alls, och i tidningen Arbetet använder han ett tankeexperiment för att förklara varför.
Anders Weihe vill att vi tänker oss att ett företag först bestämmer hur mycket chefens lön ska höjas, och att facket sedan kräver lika många kronors påslag för alla andra.
“Det är klart att det inte går”, slår han fast.
Man kan fråga sig varför?
Direktörerna borde fundera på hur de fack som har de lägst avlönade medlemmarna år efter år ska förklara varför löneökningen blev så liten, just därför att lönen redan från början var så låg.
För att citera Anders Weihe: “Det är klart att det inte går”.