Sänkta löner hjälper inte någon enda arbetslös
Idag förändras reglerna för två av Arbetsförmedlingens viktigaste verktyg, nystartsjobben och lönebidragen. Regeringen säger att träffsäkerheten ska öka. I klartext betyder det att stödet ska gå till just de arbetslösa som behöver hjälpen bäst.
Nystartsjobben begränsas till två år, och ersättningsnivån blir beroende av hur länge någon varit borta från arbete. Dessutom blir arbetsgivare som vill ha stöd tvungna att hålla sig till kollektivavtalens löner och villkor.
När det gäller lönebidragen, som ska kompensera för funktionsnedsättningar, höjs taken. Det är från och med i dag drygt 17 000 kronor i månaden.
På ett plan handlar det om marginella förändringar av reglerna i existerande system. Mer administration än revolution, skulle man kunna säga.
En vattendelare
På ett annat plan berör dagens regelförändringar en av inrikespolitikens vattendelare, och hur ett av det svenska samhällets stora problem ska hanteras.
I går presenterade Arbetsförmedlingen en rapport som påminner om att arbetslösheten har förändrats . För tio år sedan var knappt en fjärdedel av de inskrivna på förmedlingen långtidsarbetslösa. Förra hösten landade motsvarande siffra på 40 procent.
De arbetslösa som Arbetsförmedlingen anser har en “utsatt ställning” har blivit fler. För tio år sedan gällde det hälften av de arbetslösa. Nästa år räknar förmedlingen med att tre fjärdedelar av de arbetssökande kommer att har en utsatt ställning.
Två olika svar
Så ser den arbetsmarknadspolitiska utmaningen ut, och i svensk politik finns det två väldigt olika grundtankar om hur den ska mötas.
Den politiska oppositionen är alldeles övertygad om att arbetslösheten ska mötas med sänka lönerna. Då skulle det skapas massor av “enkla jobb”.
Ulf Kristersson, moderaternas finansministerkandidat, förklarar till exempel i Svenska Dagbladet att just 150 000 enkla jobb är kärnan i den ekonomiska politik han skulle vilja genomföra med Sverigedemokraternas stöd.
Borgerliga förslag
Med den utgångspunkten är det inte konstigt om slutsatserna blir att det behövs inskränkningar av fackens avtalsrätt och breda subventioner till hela låglönebranscher.
Borgerlig politik, kort sagt.
Regeringen har en svårare väg att gå, men en väg som till skillnad från de borgerliga låglönejobben kan fungera. Den handlar om utbildnings- och utvecklingsmöjligheter för alla och om att upprätthålla rimliga arbetsvillkor och en sund konkurrens.
Subventionerade jobb måste gå till dem som behöver mest hjälp för att komma in på arbetsmarknaden. Just det är meningen med de nya regler som börjar gälla i dag.
Sänkta löner gör landet