Dags att öppna gränsen, Norden
Stängda gränser mellan grannar allt orimligare
"Nästan alla familjer här är ju relaterade till varandra, genom äktenskap, arbete, företag och så vidare. Det känns hur märkligt som helst och vi förstår det inte".
Orden är campingägaren Christer Franssons i Värmland, som för Ekot berättar om den stängda gränsen till Norge. Därför bör glädjen vara stor när Norge under fredagen meddelade att svenskar från fyra regioner, bland dem Värmland, nu får resa in i landet igen. Men det räcker inte.
Nu har gränserna mellan de nordiska länderna varit helt eller delvis stängda i över fyra månader. För varje dag som går blir kravallstaket allt mer orimligt mellan de nordiska länderna. Det börjar bli dags att öppna upp igen.
Områden splittras
I frågans kärna ligger hela bygders boenden och ekonomier. Efter Franssons ord handlar det också om relationer till vänner och familjer.
Mycket lite talar för att de stängda gränserna gör något mot coronan. På den finska sidan om Torneälven är smittspridningen värre än på den svenska. Ändå är finländarna välkomna – men inte tvärt om. De öppna svenska gränserna gör det fritt för norrmän, danskar och finländare att resa inom våra gränser – och en svensk är faktiskt inte mer smittsam än någon som varit på semester här. Ändå är det den idén som tillåts leva kvar, och misstänksamheten gror. Det bådar illa.
Liksom hela världen står de nordiska länderna i ett unikt historiskt skede. I framtiden kommer det göra oss mer beroende av varandra. Särskilt Sverige och Finland har ett väl utbyggt och viktigt samarbete när det kommer till försvars- och säkerhetsfrågor. Ingen av oss är med i NATO, och vi påverkas både direkt och indirekt av Rysslands utrikespolitiska ambitioner.
Ensamma är vi inte starka nog för särskilt mycket, och behöver därför varandras kunskaper och handtag.
Lika unika i EU
EU:s krispaket kan kanske stärka unionen på sikt, men just nu ser krisen ut att ha försvagat samarbetet. Även i det hänseendet behöver de nordiska EU-länderna där det går ha en gemensam ingång i Bryssel.
I europeiska kontext är vi unika på liknande sätt. Vi har vår nordiska modell, och ensamma blir de svårare att värna.
Att allt havererar är inte sannolikt, men visst blir det svårare att lita på sina grannar när den ene blir till ett slagträ i någon annans inrikespolitiska debatt och svenska registreringsskyltar väcker misstänksamma blickar.
Den inställningen måste bytas ut till gemenskap. Bäst börjar man genom att välkomna varandra igen.