Vi måste bli bättre på att hålla din hand
Josefin Nilsson visade vägen
Hon spelade bandy på fritiden, och där kunde det vara tuffa tag. Dessutom var hon snubblig på fyllan, och trillade ofta. Det var förklaringen vi fick till alla blåmärken på hennes armar och ben. Vi frågade flera gånger om, men hennes svar lät väl logiskt. Det fanns andra tecken också, men det förstod vi inte då, vi i vänkretsen.
Hon drog sig undan, blev mer tystlåten. Att det kunde ha något att göra med den snälla pojkvännen, det förstod vi inte. För hon gjorde allt för att dölja vad som pågick, till dess att det brast. Först när hon anmälde fick vi veta hur jävligt det faktiskt hade varit.
Skammen bidrar till tystnaden
Inte sällan håller den drabbade tyst. Den psykiska misshandeln försäkrar om det. Ofta ser förövaren till att isolera personen från sina närmaste. Den som lever i risken för våld tassar på tå, försöker parera varje möjlig anledning till vredesutbrott. Skammen över vad den drabbade blir utsatt för bidrar också till tystnaden. Att ta tillbaka en anmälan kan vara ett sätt att försöka skydda sig. Tystnaden är förövarens bästa vän.
Någon som ville bryta tystnaden, det var artisten och skådespelaren Josefin Nilsson.
Just nu känns det som att hela Sverige pratar om henne, efter dokumentären “Älska mig för den jag är”. Om hur fullkomligt självlysande hon var, och om den låga som släcktes alldeles för tidigt. Det brutala våld och den psykiska misshandel hon fick utstå av sin dåvarande pojkvän. Hur det gjorde fysiska avtryck på hennes kropp.
Hon orkade anmäla, men den rättsliga upprättelsen uteblev. Åtalet gällde misshandel, överträdelse av besöksförbud, olaga hot och skadegörelse. Förövaren dömdes i tingsrätten, i hovrätten mildrade påföljden till villkorlig dom och dagsböter. “Han kunde inte längre besöka uteställen på grund av uppmärksamheten” står det i domen.
Skattesänkningar gick före
Vi kan inte hjälpa Josefin nu, men något kan vi göra. Vi som samhälle måste bli bättre på att hålla din hand. Du som just nu har panik i bröstet, du som parerar och tassar på tå. Döljer skador och skyddar barnen.
Politiker måste prioritera den här frågan. I övergångsbudgeten uteblev en satsning rörande mäns våld mot kvinnor, på 100 miljoner kronor. Moderaterna och Kristdemokraterna höll med om att satsningen borde återinföras. För att ha råd med skattesänkningar återinfördes i slutändan 57 miljoner.
Det är en skillnad på 43 miljoner. Var det värt det?
“Jag är övertygad om att så många har varit med om det här… många, många fler än man tror”, skrev Josefin Nilsson. Hon arbetade på en bok. Hjärtat brister vid tanken på att hon inte längre är med oss, inte får uppleva det genomslag hon lyckats väcka i den här frågan, efter sin död.
Kunskapen måste finnas i alla led. Vi måste alla bli bättre på att se varningstecknen.
När du orkar slå larm, då måste vi hålla din hand.