Socialism för de skeptiska
Uppdaterad 2011-03-08 | Publicerad 2002-11-01
Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
Tom Stoppard för samman Marx, Bakunin och Alexander Herzen i sitt svindlande, nio timmar långa drama ”Cost of Utopia”. Nationalteatern i London ekar av de förrevolutionära striderna: Marx reflekterande analys, Bakunins hetsiga anarkism och Herzens skepsis.
Han säger: ”När förnuftet är på väg att skapa det perfekta samhället, då gäller det att söka sin tillflykt hos kannibalerna.”
Friheten, skrev Marx, ”består i att omvandla staten från ett organ som är placerat över samhället till ett som är helt underkastat det.”
Några dagar efter mötet med den vetenskapliga, den utopiska och skeptiska socialismen gav jag mig i väg till London school of economics (LSE), en gång startat av reformistiska socialister och radikala liberaler.
”Socialism i en skeptisk tid”, så formulerades seminarieämnet. Stora aulan var sprängfylld. Utanför delade studenter ut pamfletter mot USA:s nya krig. På podiet satt Anthony Giddens, tredje vägens teoretiker och Tony Blairs rådgivare. Mary Kaldór, som skrivit en särskilt skarp bok om vår tids krig. Hilary Wainwright, som ger ut tidskriften Red Pepper, särskilt inriktad på bas- och solidaritetsorganisationer. Och så Tony Benn, den evige representanten för old labour, numera förresten gästprofessor hos LSE.
Det brusade från historiens långa vågrörelser, för att citera panelens favoritmarxist, Antonio Gramsci. Återigen ”folkets vänner”, fast med Hilary Wainwright och inte ryska 1800-tals-gestalter som uttolkare: ”Bara basarbetet, iscensättandet av folkets erfarenheter kan förvandla samhället. Se på Lula i Brasilien”.
Tony Benn klev tillbaka till sina erfarenheter i kampen mot den brittiska Mosley-fascismen: Produktivkrafternas förändring, välfärd åt alla: ”NHS, den nationella och gemensamma hälsovården, är det finaste exemplet på socialism.”
Arbetarklassen erövrade med sina röster den välfärd, som de inte hade råd att köpa.
Giddens fick representera Herzen, tvivlaren på den ideologiska puritanismen:
”1989 förändrade världen: Sovjetimperiets fall. Globaliseringen fick alltmer genomgripande betydelse. Löntagarklassen omvandlades från industriarbetare till servicearbetare. Individualismen ersatte kollektivismen. Efter 1989 är vänsterns främsta uppgifter att kritisera kapitalismen, utveckla en aktiv regeringspolitik nära folkrörelserna, nya och gamla, och hålla fram någon utopi, åtminstone provisorisk.”
Seminariet ägnades minnet av Ralph Miliband, en av vår tids mest originella marxister. En viktig tes i hans arbeten handlade om ”den relativa autonomin”, alltså om det utrymme för radikalt handlande och reformer som finns också i tider av inskränkt ekonomism och krigisk stormaktshegemoni.
Marxisten Milibands ena son är minister hos Blair, den andre finns hos finansministern.
Också på familjenivå är socialismen ett drama.