Arenamonument över 2000-talets köpfest
I lördags smyginvigdes Tele2 Arena i Stockholm med att hemmalaget Hammarby spelade 0–0 mot Örgryte. Men inte förrän den 24 augusti äger det bombastiska invigningskalaset rum, med uppträdanden av några av landets största artister – Robyn, Lars Winnerbäck och Kent.
Den storslagna tonen är symptomatisk för den arenafeber som härjat i Sverige sedan början av 2000-talet. Örebro, Norrköping, Linköping, Göteborg, Lund, Sandviken, Ystad, Uppsala, Falkenberg ...
Listan kan göras lång över städer som fått splitternya arenor de senaste tio åren. Plötsligt tyckte var och varannan kommunpolitiker att en arena vore ett briljant sätt att marknadsföra orten.
De två mest flagranta exemplen har byggts i Stockholmsregionen: Friends Arena i Solna, som invigdes med en 50-miljonersshow i höstas, och så just Tele2 Arena. Båda byggena har dragit rejält över budget och slutnotan har landat på 2,8 respektive 2,7 miljarder kronor.
Kommunpolitikernas arenayra påminner om den lyxkonsumtionshysteri som präglat 2000-talet fram tills att krisen slog till 2008. Kök och badrum renoverades som aldrig förr, exklusiva matvaror blev en livsstilsmarkör, hemmen skulle städas med rut-avdrag och shopping upphöjdes till kultur.
Med en dyr handväska eller nya köksluckor kunde även medelklassen inbilla sig att den tillhörde samhällets toppskikt.
De nya konsumtionsvanorna har eldats på politiskt genom jobbskatteavdragen. Det gamla industrisverige är ”basically gone”, som Fredrik Reinfeldt uttryckt det. Låt shopping bygga Sveriges välstånd, var signalerna som skickades ut. För den som inte kan betala i cash är det bara att låna pengar!
Svenskarna är i dag bland de mest skuldsatta i Europa, och sms-lånen – som har exploderat de senaste åren – har blivit en fasansfull skuldfälla för många, framför allt låginkomsttagare.
Efter nästan ett decennium av accelererande privatkonsumtion i den övre delen av samhällskiktet har vi börjat se resultaten. Vården är i kris, skolresultaten har sjunkit drastiskt och klyftorna fortsätter att vidgas i samhället. Köphysterins eftersmak är bitter, och kommer att hänga kvar under lång tid framöver.
Samma baksmälla ser nu ut att drabba många svenska kommuner. Arenorna som har byggts skulle ju bli så bra. De utstrålade välstånd och framåtanda. Stockholm skulle med två jättearenor bli en ”huvudstad i världsklass”.
Men publiken har redan hunnit börja svika de stora, flashiga arenorna. Notan hamnar hos skattebetalarna.
På många håll i landet riskerar arenor bli kvar som monument över en huvudlös köpfest som kom av sig.