Är högern mer oroad för bolag än för äldre?
Talande att Slottner hade fel siffror
”Jag tycker också att antalet timavlönade är för många” dundrar Erik Slottner (KD), Stockholms äldreborgarråd i Svt. Det är inte ofta man ser kommunpolitiker på bästa sändningstid, men nu vill hela Sverige veta: hur har Stockholm kunnat misslyckas så allvarligt med att skydda våra äldre?
I dag stängs många ute från att träffa sina äldre föräldrar. Samtidigt springer flera olika timanställda mellan äldre inom hemtjänst och äldreboenden. Med osäkra villkor vågar inte alla säga nej eller kräva skydd. Kristdemokraterna tog makten i Stockholms stadshus tillsammans med allianskollegorna och Miljöpartiet 2018. Då satte Slottner direkt in effektiviseringskrav och bantade ned resurserna. En dålig utgångspunkt för en kris.
Att Ebba Busch i dag vill ge en ”bonus” till kommuner och bolag som erbjuder fasta tjänster inom äldreomsorgen blir skrattretande.
Inom den kommunala hemtjänsten tog han bort krav på fasta anställningar, och öppnade upp för fler osäkra anställningar. Att Ebba Busch i dag vill ge en ”bonus” till kommuner och bolag som erbjuder fasta tjänster inom äldreomsorgen blir skrattretande. Som att vinsten privata företag gör på skattepengar inte är nog? Och det är just privata företag Slottner vill skydda.
När krav på arbetskläder och omklädningsrum infördes av hans företrädare Clara Lindblom (V) motsatte sig Slottner det. Han tyckte att sådana grundläggande smittskyddsåtgärder som omklädningsrum var överdrivna, särskilt för mindre företag. Han ville ta bort detaljstyrningen, hette det.
Men blir dina kläder kontaminerade med blod, avföring, med smitta från nysningar eller hostningar är det helt avgörande att du kan byta om.
”Vi tycker inte att vi ska lägga oss i hur företagen organiserar sin verksamhet. Det vet ägarna bäst själva”, sa Slottner i en debatt i kommunfullmäktige.
”Målet med äldreomsorgen är inte att underlätta för privata företag”, säger Lindblom till Aftonbladet ledare.
Mellan 2014–2018 införde hon högre krav på hemtjänsten, vilket tvingade flera oseriösa aktörer att stänga igen.
"Majoriteten har haft en naiv och ideologisk blindhet inför privata aktörer. I en kris behövs samordning."
Hon pekar på en åtgärd som skulle kunna göra all skillnad: aktivera krisklausulerna. Det skulle ge staden makten att ställa högre krav på all äldreomsorg, även den privata. Då skulle man kunna kräva att allt görs för att skydda personal och äldre. Men trots pågående pandemi ignorerar Slottner krisavtalet. Är det för privata aktörers skull, som inte skulle klara kraven?
När Slottner ska förklara läget i Agenda visar det sig att hans siffror är fel. Antalet smittade äldre är fler än han redogör för – symboliskt för hur KD underskattar risker. Risken med sänkta krav, risken med osäkra villkor och risken för våra äldre att drabbas så hårt som de gjort.
När man läser de olika turerna i Stockholm väcks en fråga. Är högerns omsorg om bolag alltid större än den är för äldre?