Äldreomsorgen var i kris långt före corona
Det som inte funkar i vardag funkar inte heller vid en pandemi
Det låter så fint och omtänksamt med omsorg. Ordet för tankarna till en varm hand mot kinden, mat lagad med kärlek och en värdig vardag.
Uppvärmd sörja i micro och smaklös storköksmat, stressad personal och sparbesatta chefer och kommunpolitiker, det har istället varit avslutningen på alldeles för många liv.
Hur vi tror och vill att samhället ska fungerar och hur det faktiskt fungerar har för länge sedan slutat vara samma sak.
Att konfronteras med den verkligheten är ofta en käftsmäll för människor.
Hösten 2019 pratade vi väldigt mycket om kommunerna.
Aftonbladet gjorde granskningen ”När Sverige sviker” och vi fick läsa om hur undersköterskorna i Gullspång inte hann gå på toaletten under sina arbetsdagar och hur politikerna i Motala sänkte värmen på äldreboenden och pratade om att de äldre ju kunde ha fler filtar istället.
Men det är bara delar av den brutala verkligheten.
Sedan början av 00-talet har en fjärdedel av alla boendeplatser i äldreomsorgen försvunnit. Idag har vi runt 40 000 färre platser i Sverige än vi hade år 2000. Samtidigt lever svensken allt längre och idag är de över 65 år mer än 2 miljoner.
Man behöver inte vara matematikprofessor för att förstå varför en omsorg som haft kris i vardagen havererat av coronan.
Ansvaret för omsorgen är kommunalt. När man tittar på kostnaderna för hemtjänst respektive äldreboenden, är det inte så svårt att förstå varför politiker på alla nivåer gillar idén om att vi ska få bo hemma så länge vi vill. Kvarboendeprincipen heter det, vilket mest blivit en princip som gjort det möjligt att kombinera vackra ord med sparande.
För om en plats på ett äldreboende utgör en kostnad på nästan 900 000 per brukare och år, är kostnaden för hemtjänst bara runt 250 000 per brukare och år.
I Sverige ägnar sig dessutom 1,3 miljoner människor åt anhörigvård. Somliga frivilligt, andra ofrivilligt. Ofta är de som anhörigvårdar kvinnor. Precis som de som arbetar i den slimmade omsorgen.
Enligt Anhörigas riskförbund sparar anhörigas arbete samhället 177 miljarder varje år.
Fungerar inte omsorgen havererar vardagen för många fler än den som behöver hjälp.
I genomsnitt möter den som har hemtjänst 15 olika människor under 14 dagar enligt Socialstyrelsen. Att få en boendeplats tar ofta lång tid, och ibland hinner människor dö under sin väntan.
Idag måste äldre vara så omsorgskrävande och sjuka för att över huvud taget vara aktuella för ett äldreboende att det tyvärr ofta inte är särskilt mycket kvar av livet när det är dags att flytta in.
Det är en otillfredsställande verklighet där hemmet riskerar bli till ett otryggt fängelse.
Att IVO kommer göra tillsyn på alla äldreboenden i landet till följd av spridningen av Covid-19 på landets boenden är bra. Det utgör ett viktigt besked i den akuta situationen.
Men på många sätt är tillsynen bara pynt.
Den krassa verkligheten är att vi byggt ett system som varken funkar i vardag eller kris.
Vi har både splittrat sönder och sparat ihjäl vår omsorg till en verksamhet som ger äldre, anhöriga och personal en klump i magen.
Ingen kan på riktigt ha trott att det var en omsorg som skulle klara av att hantera coronakrisen.
När krisen är över behöver Sverige göra omsorgen till just omsorg igen.
Då kanske vi faktiskt har en chans att rida ut nästa på ett helt annat sätt.