Är moral något som ligger i tiden?

Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.

Ledarskribenten Roland Poirier Martinsson skriver i Svenska Dagbladet: ”Här sitter man, hipp och ball”. Tillsammans med Expressens ledarskribent Isobel Hadley-Kamptz driver han tesen att högern är trendig.

”Att vara konservativ är inne – som en livsstilsaccessoar att bära vid sidan om familj, moral och redbarhet (...) Att köpa sig fri från andras väl och ve med hjälp av det offentliga systemet blir moraliskt tvivelaktigt”, skriver Roland.

Linda Skugge har kallat sig ”moderattant” och ”råkapitalist”. Natalia Kazmierska har i en krönika sågat vänstermusikern Uje Brandelius. Det gör Isobel glad:

”Bortsett från de mest crazyrevolutionära bastionerna är det inte längre pinsamt att vara moderat (...) Till både stil och innehåll är Reinfeldts parti ett annat än Carl Bildts eller Bo Lundgrens. Men lika mycket är det bilden av vänstern som tappat glittret.”

Man ser det man vill se, drar stora växlar på varje litet tecken som går ens väg. Isobel har dessutom hittat statistik som visar att ”för första gången på mer än ett decennium definierar sig fler personer som höger än som vänster”.

Jag får gratulera Isobel Hadley-Kamptz och Roland Poirier Martinsson till deras uppenbart nyvunna politiska självförtroende. Jag undrar: har de kanske en poäng? Är moral något som ligger i tiden?

Jag tror det. För mig tyder motståndet mot krigshetsen i terrorismens spår på politisk moral. Moralen att inte tro att ännu mer våld får slut på våldet. Eller att ännu mer orätt får slut på orättvisorna.

Likadant är det med engagemanget för en rättvis fred mellan Israel och Palestina: folk ser moraliska svårigheter med vägspärrarnas och murens förtryck, med ett nytt apartheidsystem som byggs i vår tid.

Jag ser ett moralbegrepp som innebär att människor respekterar och tar ansvar för varandra. Många människor kämpar för kvinnors reproduktiva rättigheter i utvecklingsländerna. De slåss för alla människors lika rättigheter – oavsett kön, etnicitet och sexualitet.

Kampen för de apatiska flyktingbarnen, kyrkornas upprop för en flyktingamnesti som samlade nästan 160 000 namn, tyder på stor uppslutning kring solidariteten och människovärdet.

Det är en frihetlig och respekterande moral, inte alltid helt lättplacerad på den politiska höger- och vänsterskalan. I Sverige är det moderaterna och socialdemokraterna som gemensamt sätter stopp för flyktingamnestier: skit samma om de rör apatiska barn eller andra.

I ett internationellt och utom­parlamentariskt perspektiv råder det ingen tvekan om att den moral som jag ser växa fram är en vänstermoral. Förutom att fördöma USA:s besinningslösa krig mot terrorismen fördömer den Bushs reaktionära korståg mot fria aborter och kondomer i utvecklingsländerna – som dödar kvinnor på löpande band.

Högermoral står mot vänstermoral. Om moral är hippt och ballt och inne betyder det inte med automatik att högern är det. Däremot betyder det att politiken har en moralisk konfliktdimension (som den naturligtvis alltid haft, men som varit olika tydlig i olika skeden av historien).

Högern har inte patent på begreppet moral. Själv kan jag exempelvis inte se något som helst moraliskt med att, som många högerdebattörer, tycka att polsk arbetskraft är välkommen hit på slavkontrakt och skitlöner.

Jag har inget emot att människor från andra länder jobbar i Sverige. Men då ska de ha lika höga löner och lika säker arbetsmiljö som alla andra – de gör ju samma jobb. Att hävda något annat är att göra skillnad på folk och folk.

Inte det minsta moraliskt, om ni frågar mig.

Åsa Petersen