Verkligheten är långt från Bryssels talarstol
30 juli 2006. Klockan sex på morgonen ligger dimman som en lätt slöja över industriområdet utanför Jönköping. Ett ömt gryningsljus söker sig in genom takluckan och under framrutans gardiner. De ryska chaufförerna har hämtat de två bilar som stod parkerade här i går kväll.
Så här ser den fria rörlighetens Europa ut i verkligheten. Som ett öde småländskt industriområde.
Inte baksidan, den är mycket skitigare. Billig prostitution på långtradarparkeringarna utanför Norditaliens industristäder. Falska papper och ligor som specialiserat sig på att länsa trailers på rastplatser. Desperata fyllor i väntan på en last att köra hem.
Dessutom ”utflaggning” av bilar i allt snabbare takt. Svenska ägare på bilar med tyska registreringshandlingar och polska chaufförer. Estniska lastbilar som kör laster mellan svenska adresser. Förare som tvingas skaffa sig ett eget F-skattebevis och ”hyra” en bil.
Inte framsidan heller. Den framsida som beskrivs i festtalen i Bryssel eller i de stora speditionsfirmornas reklamsnuttar på tv. Ökat handelsutbyte och större konkurrens. Komparativa fördelar. Inte bankpalatsens eller talarstolarnas bild av den fria rörlighetens Europa.
Det här är vardag.
Jag ligger i överslafen i hytten på en av SMB trailertransports två dragbilar. I maxi-trailern bakom mig finns ett par hundra bildskärmar som beställts av ett företag i Jönköping. Före helgen lastades de i norra Italien, och så snart firman öppnas ska de lossas.
Lasse Liikamaa, som tillsammans med sin sambo driver SMB trailertransport, har just vaknat i den ned-re kojen.
Det är han som kört bilen upp från Italien.
Dagen före har vi lossat ett sågverk i Dalskog. En vådlig operation med två truckar som lyfte i varsin ände.
”En stor timmerhög och en massa bilar”.
Vägbeskrivningen skulle kunna gälla för hälften av alla gårdsplaner i Dalsland.
När bilen är lossad kör Lasse ner till SÅIFA tappen. Förhoppningen är att få en last snabbt. Det är redan onsdag, och kommer vi inte med färjan i eftermiddag riskerar bilen att bli stående i väntan på ny last.
Priserna är så hårt pressade att trailern måste vara fylld för att körningen ska ge några pengar. Tillsammans med tankbilstransporter var utlandskörningarna den enda del av branschen som inte förbättrade sin lönsamhet. Konkurrensen om lasterna är stenhård, inte minst från andra länder. I statistiken från Statens institut för kommunikationsanalys, SIKA, syns det. De utländska bilarna dominerar, och den svenska andelen blir allt mindre.
Körningarna köps och säljs dessutom av speditionsfirmorna. Ju fler händer desto mindre kvar till åkaren.
– Ibland skulle jag vilja starta ett uppror. Men man är för liten, säger Lasse.
Dessutom stiger kostnaderna. Oljepriset och bränsleskatten slår igenom vid dieselpumpen.
Volvon är miljöklassad och drar 3 liter diesel milen. I jämförelse med en personbil som väger en bråkdel är det lite, men när räkningarna från oljebolagen ska betalas blir det mycket pengar.
Efter varsin kopp kaffe och åtskilliga samtal i mobiltelefon sjunker modet. Kunderna vill naturligtvis att bilen ska stå vid lastbryggan när det passar dem. Just in time, som det heter. Flexibiliteten får åkare och chaufförer stå för.
Det börjar se ut som det blir en bomkörning tillbaka.
Till sist får Lasse ändå tag på en last. Material till pappersindustrin från Vetlanda och några pallar från Jysks centrallager i Nässjö.
Det blir en runda genom Småland för att hämta in godset. Det är vackert från hytten högt ovanför trafiken.
– Jag gillar ju det här jobbet, men det är klart att slår man ut det per timme är det dåligt betalt, säger Lasse.
Jobbet sliter, både på kroppen och på det sociala livet. Oregelbundna mattider, stress och stillasittande i timmar bakom ratten har sitt pris. För bara några månader sedan avled en svensk utlandschaufför en morgon när han skulle kliva upp i bilen. Det finns sorg i samtalen vi rastplatserna.
Det är inte heller lätt att hålla kontakter vid liv när gästspelen hemma bara är korta stopp mellan körningar.
I Örebro ska lastbilen tvättas. På planen utanför står en krockad Volvo FH 12. Den har kört för en dansk speditionsfirma, men skyltarna är lettiska.
Den lettiska bilen står kvar när vi fortsätter norrut med spolvattnet fortfarande droppande längst sidorna. I morgon ska trailern lossas och på fredag finns till sist en last truckar som ska till Italien. De väntar i Göteborg.
Ingvar Persson