Då var det Miljöpartiet som var wild and crazy

Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.

Fredrik Reinfeldt och Mona Sahlin är ju omgivna av unga, entusiastiska medarbetare. Någon av dem måste kunna lära dem grunderna i fildelningsteknik.

Jag menar inte att partiledarna ska börja fildela. Men de måste sätta sig in i en av politikens stora framtidsfrågor.

Etablissemanget hänger inte med i debatten. Fredrik Reinfeldt gör det definitivt inte när han står i direktsänd debatt och mumlar om Spotify. Mona Sahlin hänger knappast heller med, när hon säger att det inte ”funkar” i dag.

För, som de båda säger, kulturarbetarna måste få betalt.

I dag går remisstiden ut för Kulturutredningen. Den innehåller inte en rad om kulturarbetarnas möjligheter att tjäna pengar i de nya medierna.

Fredrik Reinfeldt, Mona Sahlin och hela Kulturutredningen, ingen av dem har värnat upphovsrätten i den nya digitala världen.

I stället har de stora politiska partierna sprungit den gamla underhållningsindustrin till mötes.

De låter Hollywood spåra fildelare och agera polis. Ett skivbolag har rätt att ta del av allt innehåll i en persons dator. De låter FRA granska all internettrafik, alla telefonsamtal och sms som går över landets gränser.

Nej, Fredrik Reinfeldt, Spotify är inte lösningen på de stora integritetsfrågorna.

Det handlar inte om några ungar som försöker sno gratislåtar från nätet. Det handlar om rätten att få röra sig fritt över nationsgränserna, om möjligheterna att få ta del av kultur, vetenskap, religion och nyheter utan att bli övervakad och granskad i varje steg man tar.

Frågan om den digitala makten har enorm sprängkraft.

Inte helt olik miljöfrågan faktiskt, som sågs på över axeln för trettio år sedan. Året efter kärnkraftsomröstningen 1980 bildades ett politiskt parti i frustration över att de etablerade partierna inte tog miljön på allvar.

Miljöpartiet var ett enfrågeparti när de fick sina första platser i olika kommunfullmäktige. Efter några år skrevs ett helt partiprogram där även sociala och ekonomiska frågor fanns med. 1988 kom partiet in i riksdagen. Miljöpartisterna var inte som de andra ledamöterna, partiledaren Birger Schlaug hade kofta i stället för kavaj.

Då var det miljöpartisterna som var wild and crazy. Nu är det de svartklädda nördarna i Piratpartiet vi tittar snett på.

Tror de att de kan komma in i parlamentet eller riksdagen på en enda fråga? Men medan etablissemanget förfasar sig sitter piratledaren Falkvinge redan i Ekots lördagsintervju.

Makten över internet är en fråga partierna måste ta på stort allvar. Alternativet är att bereda plats åt ett nytt enfråge-parti.