Åtta löften för Löfven
Slut på skitåret 2015 – dags för nystart
Sverige är en ”explosiv” marknad när det gäller champagne, rapporterade Svenska Dagbladet i mellandagarna.
Genombrottet för vårt hinkande av franskt bubbel kom med millennieskiftet. Därefter sjönk försäljningen för att ta fart igen ungefär samtidigt som Reinfeldt vann valet 2006.
Sedan dess har det varit försäljningsrekord varje år.
Konsekvenserna av allt skålande känns möjligen i huvudet på vissa av oss så här dagen efter nyårsafton.
Men det är också ett slags bild av Sverige på 2010-talet.
Bubbelrekord och flyktingkris. Barnfattigdom och skattesänkningar.
Jo, det kan tyckas vara en banal poäng. Men den håller faktiskt.
2014 gick Socialdemokraterna till val på att något höll på att gå sönder i vårt land. Detta var helt korrekt, trots att de flesta har råd med mer champagne än någonsin.
Det räcker med att titta på skolresultaten för pojkar från arbetarhem för att förstå vad det handlar om. Kurvan pekar brant nedåt. Det är en skam för ett rikt land.
Det finns de som nu säger att sossarnas problembeskrivning lade grunden för Sverigedemokraternas framgångar. Vi borde ha pratat mer om att det går bra för Sverige. Skål!
Detta är helt fel.
Problemet för Stefan Löfven var inte att han sa att Sverige var trasigt.
Problemet var att han inte hade trovärdiga svar på hur landet skulle lagas. Ordet trovärdiga är nyckeln här. Ingen tror att en alvedon botar ett benbrott, eller att en bostadskris löses med ett par miljarder i investeringsstöd.
Glappet mellan oro och politiska svar är allvarligt, eftersom det göder besvikelse.
Socialdemokraterna har just nu opinionssiffror på runt 26 procent. Det är en djup kris.
Från partihögkvarteret kommuniceras att 97 av 105 vallöften levererats och att det därmed (underförstått) inte borde klagas så mycket. Eller sympatiseras med andra partier.
Det är inget fel på de förslag som nu blir verklighet, tvärtom. En extra pappamånad och höjd a-kassa gör skillnad i människors liv.
Problemet är det där glappet.
Stefan Löfvens läge är inte unikt. På många ställen i Europa är högerpopulismens framgångar ett slags spegelbild av en arbetarrörelse på tillbakagång.
Detta just i en tid när en offensiv socialdemokrati skulle behövas som bäst.
Därför kommer här åtta förslag på nyårslöften till Stefan Löfven:
1. Bli bättre på att beskriva verkliga problem.
Men gör det på sossespråk, inte på sverigedemokratiska. Underdriv inte, överdriv inte. Beskriv ärligt läget
i skolan, i hemtjänsten och vården.
Prata gärna om segregation och brottslighet – men gör det utifrån ett klassperspektiv.
2. Obs! Tala bara om ovanstående problem om ni har förslag på hur de faktiskt ska kunna lösas. Har ni inga förslag – se till att skaffa er sådana. Om ni inte kommer på något bättre: sno skamlöst från andra partier och hylla dem för deras kreativitet.
3. Förklara att det är Fredrik Reinfeldts skattesänkningar, inte flyktinginvandringen, som urholkat välfärden.
4. Sluta prata om nyindustrialisering, sysselsättningsmål och Sveriges kandidatur till FN:s säkerhetsråd. För ärligt talat, ingen bryr sig. Det betyder inte att det inte behövs bra politik på området – men lägg inte tv-tid på att prata om saker som folk somnar av.
5. Snälla, sluta ducka för bostadskrisen. Starta en kriskommission med ett riktigt mandat om inte idéerna räcker.
6. Byt ämne. Göran Persson kunde konsten att sätta en ny agenda – plötsligt fick han hela Sverige att prata om det gröna folkhemmet eller att han tänkte sluta äta kött.
Statsministerns talarstol är landets mest kraftfulla plattform. Använd den till att sätta dagordningen. Gå till storms mot barnfattigdom, mobbning eller psykisk ohälsa bland unga. Eller något annat folk bryr sig om.
7. Sätt ihop ett Löfvenpaket för bättre integration. Börja med att rädda tillväxten i södra Sverige genom att avskaffa id-kontrollerna på Öresundsbron. Gör massiva satsningar på skräddarsydda utbildningsprogram, beredskapsjobb, utökad lärarutbildning, mer pengar till kommuner och landsting och elevhälsa. Det kommer att löna sig.
8. Gör en regeringsombildning. Det borde ha gjorts redan i höstas, men sent är bättre än aldrig. Ge Anders Ygeman och Ylva Johansson tyngre portföljer och sparka ut några av de statsråd som synts minst. Ta ett ordentligt snack med Miljöpartiet om bostadsministerposten. Ni vet vad jag menar.
Förra året var ett riktigt skitår, och många av oss är nog rätt slitna så här dagen efter 2015.
Men nu orkar i alla fall inte jag med fler hängande huvuden eller lösa funderingar om systemkollaps från regeringshåll. Stefan Löfven har knappt tre år på sig och nu måste han göra en nystart.
Nästa nyårsafton vill jag helst inte behöva dricka och glömma. Då vill jag ha en rolig anledning att krossa det där champagnerekordet.
Följ Aftonbladet Ledare på Facebook för att diskutera vidare och hitta andra spännande ledartexter.