I natt gick en värld förlorad
Politiker ska fortfarande hålla fingrarna borta
Utvakade förhandlare på väg mellan lokalerna i Stockholms centrum. Reportrar som "häckar" utanför sammanträdesrummen. Nattliga uttalanden och braskande rubriker om arbetsmarknaden.
I dag känns det som vi upplever en förlorad värld. Förlorad därför att det var precis så här nyhetsrapporteringen såg ut på den tiden villkoren i arbetslivet fick ta en rimlig del av det offentliga samtalet. När vi pratade om anställningsvillkor, trygghetssystem och ersättning och inte bara ägnade oss åt kulturkrig.
Men den första oktober 2020 har vi också förlorade möjligheter. Ingen utanför förhandlingsrummen på Storgatan kan med säkerhet säga varför förhandlingarna om ett nytt huvudavtal till sist sprack på upploppet.
Tiden har runnit ut
Kanske blev frågorna om anställningstryggheten till sist för svåra. Kanske fastnade förhandlarna på alltför svaga mandat och interna motsättningar i sina organisationer. Kanske rann tiden som mätts ut i politikernas ultimatumet helt enkelt ut.
Det vi vet är att det måste ha varit nära. Det vi också vet är att fack och arbetsgivare tillsammans skulle ha behandlat frågor om arbetets vardagsliv med betydligt större allvar än de politiker som nu tar över.
Den tidigare arbetsmarknadsminister Hans Karlsson har berättat att han funderade på varför politiken kändes så främmande. Som facklig företrädare hade han trots allt förhandlat ett helt liv.
Karlsson, som var en tänkande politiker, hittade svaret:
– Som facklig företrädare var den jag förhandlade med aldrig ute efter mitt jobb.
Politiskt slagträ
Nu blir villkoren för Sverige för och en halv miljon anställda just ett slagträ i kampen mellan politiker som just är ute efter varandras jobb. Det känns som det bara kan sluta illa.
Förslagen i den utredning som presenterades i början av sommaren kan inte bli regeringens förslag. Delvis därför att de skulle rubba den grundläggande balansen på arbetsmarknaden. Det skulle strida mot januariavtalet. Men framför allt därför att förslagen skulle slå sönder vardagen för väldigt många människor.
För anställda på framför allt mindre företag skulle förändringarna betyda en livslång provanställning. Äldre, utslitna och uppkäftiga anställda kommer att rensas ut.
Svåra förhandlingar väntar
Som om inte det vore nog, när förhandlarna från fack och arbetsgivare sovit några timmar är det dags för nästa uppgift. Vårens uppskjutna löneförhandlingar måste klaras av. Och när avtalen löper ut upphör också fredsplikten.
Avtalsrörelsen skulle ha blivit svår under alla omständigheter. Nu kan det bli ännu värre.
En värld kan ha gått förlorad i natt men det är möjligt att den kan räddas. Det var trots allt nära att förhandlingarna lyckades. Nu gör politikerna bäst i att hålla fingrarna borta och ge parterna den tid de behöver.