Mardrömmen blir verklighet

Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.

Tisdag 11 september 2001 flyger döden in i hjärtat av USA. Två kapade passagerarflygplan styr rakt mot World Trade Center i New York. Världens en gång högsta byggnader störtar samman inför världens tv-kameror. Kort därefter sätts det amerikanska försvarshögkvarteret Pentagon i Washington i brand genom ännu en flygplanskrasch.

Sorg och vrede är de känslor som griper tag i oss inför denna fruktansvärda ondska.

Bilderna från USA är ofattbara. Vi har visserligen sett dem förut. Men då har det varit på bioduken i Hollywoodförpackning.

Den här gången sker det på riktigt. Plötsligt besannas våra värsta mardrömmar. I filmens värld segrar ”de goda”. I verkligheten finns bara förlorare.

Världen är i chocktillstånd. Regeringar samlas till krismöten. Länder inför höjd beredskap. Gränser stängs. Data- och teletrafiken är nära att rasa samman. Börserna faller. Priset på guld och olja stiger.

Aldrig förr har det sårbara samhället gestaltats så tydligt. ”De nya hoten” har diskuterats länge i säkerhetspolitiska sammanhang. Framtidens konflikter kommer inte att stå mellan stater utan mellan grupper, har det hetat. Ja, det har till och med hävdats att det nya kriget kommer att föras mellan den kristna världen och den islamska. Terrorismen hör till denna nya hotbild. Nu har den med förödande tydlighet visat sig precis så fruktansvärd som experterna siat om.

Våldsam dramaturgi

Frågan är hur det påverkar det internationella politiska samtalet. Terrorattackerna sätter den internationella solidariteten på spel. Risken är att västvärlden hädanefter betraktar tredje världen som ett potentiellt terrorhot. Så har den nödvändiga nord-syddialogen i ett slag raserats.

Terroristerna slog till mot världens ekonomiska och politiska centrum, själva sinnebilden för rådande världsordning. En mer spektakulär och medial våldsattack kan knappast göras. Återigen blir medierna medspelare i en våldsam dramaturgi.

Direktrapporterna, de sekundsnabba slutsatserna och det ständiga kommenterandet riskerar att i sig skapa panik. Felaktiga rykten och förvridna verklighetsbeskrivningar basuneras ut som sanningar. Etermedierna ägnade timmarna efter terrordåden åt att spekulera utan att egentligen veta något säkert.

USA har en av världens mäktigaste säkerhetstjänster. Ändå lyckas några kallhamrade individer kapa flera flygplan och styra dem mot de mest centrala amerikanska byggnaderna.

Det är obegripligt.

Hur kommer ett förnedrat USA att reagera? Jag är rädd att det blir oerhört våldsamt. Trycket på den amerikanska regeringen att hämnas kommer att vara stort. Vedergällning har skett förr för betydligt mindre terrordåd.

Risken för en djup internationell kris är stor i dag. Men ingen av de oskyldigt dödade amerikanerna väcks till liv av att andra oskyldiga människor dödas någon annanstans i världen.

Den skadade hedern upprättas inte genom att nya sörjande förlorar framtidstron. Ondska kan aldrig bekämpas med ondska.

Önskar oreda och panik

Nu måste det demokratiska systemet i USA och världssamfundet visa sin styrka. Det är inför utmaningar som dessa som tron på rättssamhällets principer verkligen prövas.

Om världens ledare inte klarar testet är jag rädd att vi denna septemberdag i början av 2000-talet såg inledningen på något alldeles förfärligt.

Terrorismen önskar oreda och panik. Brutalt och överraskande våld är terrorns metod. Det kan ett öppet samhälle aldrig riktigt förbereda sig inför. Kraven på militarisering kommer att öka. Så sätts våldsspiralen i gång.

Men vedergällning är terrorismens språk.

Det är inte styrkedemonstrationer via kryssningsmissiler som behövs.

Terror kan bara långsiktigt bekämpas med demokrati och global rättvisa.

Det är hög tid att bygga den gemensamma säkerhet som Olof Palme talade om.

Helle Klein