Otäcka tider leder till tårtor i ansiktet och hotfull musik
Det är bara att gå till sig själv, hur otäckt skulle det inte vara att plötsligt få en tårta i ansiktet?
Och hur otäckt skulle det inte vara att plötsligt tvingas fly från ett flyktingboende som satts i brand?
Det ena brottet, rubricerat som mordbrand, blir notiser i lokaltidningen. Medan det andra brottet, rubricerat som ofredande, dominerade Sveriges medier i flera dagar.
Det ansågs vara en attack mot vår demokrati. Hela den så kallade pk-eliten, mig inräknad, släppte kampen mot rasism och fascism och ägnade i stället all kraft åt att fördöma grädden i Jimmy Åkessons ansikte.
Det är skillnad på människor och människor. En ledare för ett främlingsfientligt parti omhuldas medan personer som drabbas av främlingsfientlighet hänvisas till periferin.
Sådant skapar vanmakt, ilska, hat. Särskilt i kombination med dåliga tider och dålig politik: bostadsbrist, arbetslöshet, utförsäkring, förstörd a-kassa, nedrustade skolor och nedläggning av sociala funktioner.
Segregering, kallas det, underordning. Underklass mot överklass, där rollen som överklass tilldelas politiker, media och poliser. Kanske är det orättvist men vem ska den som samhället svikit annars hålla ansvarig?
Ibland slutar underordningen i form av de maktlösas sista språk, våldet, och om inte klassklyftepolitiken och nyfascismen stoppas kommer vi minnas upploppen i Husby i våras som en trivsam liten picknick.
Ibland, alltid, leder underordningen till konst. Ett hårt samhälle skapar hård konst. Hat och hot föder mer hat och hot. Konsten speglar samhället. Därför har vi nu, inte tidigare, fått låten ”Svarta duvor & vissna liljor” med hiphopartisterna Kartellen och Timbuktu.
Deras låt handlar egentligen om att krama varandra, men den innehåller också ett hårdare språk än någon annan känd artist använt, inklusive Ebba Grön.
”Kungsgatan med Soran, hade jag varit med hade jag tagit järnröret och lagt dom i koma alla tre. Fuck SD med Jimmie i spetsen, sänker en, sänker två, ja då springer nog resten”, rappar Sebbe Staxx i Kartellen.
”Piskan viner tills vi går passgång, dunkar Jimmie gul och blå, hissa i en flaggstång”, rappar Timbuktu.
– Det är beklagligt att man kommer med sådana här hot, säger Jimmy Åkessons stabschef Linus Bylund till SVT.
Jag finner det också beklagligt. Jag finner hela samhällsutvecklingen beklaglig. Jag tar avstånd från hot mot politiker och tårtor i ansiktet. Jag tar avstånd från järnrör. Jag tar avstånd från folk som inte anser att Zlatan är svensk. Jag tar avstånd från alla som profiterar på rädsla. Jag tar avstånd från alla som hotar Sebbe Staxx och Timbuktu.
Mest av allt, om det nu går att mäta, tar jag avstånd från samhällen där invandrare görs till syndabockar, till projektionsytor för människors dåliga liv.
Det är betydligt otäckare än ett konstverk.