Miljöfrågan har fått en religiös röst
27 september 2015. Påvens USA-besök
Den 78-årige påven, Fransiscus I, har blivit politisk ikon. Det säger nog mer om oss, än om påven själv.
Den argentinskfödda heligheten befinner sig just nu i USA. Åker runt i sin Fiat, talar i kongressen, träffar hemlösa och skakar hand med Barack Obama. Det har förstås blivit kaos. I New York erbjöds Uber för helikopter som en lösning på trafikproblemen. Till ett pris av 96 dollar kunde resursstarka konsumenter bokstavligen lyftas över trafikstockningarna. Dessutom twittrade Kim Kardashian.
Om påven.
Bara en sån sak.
Självklart blev det dessutom politisk kalabalik. Den amerikanska högern var i hög grad vansinnig. Varför? För att påven pratade om klimatförändringarna.
I USA tror de konservativa på Gud och låga skatter, inte Gud och smältande polarisar. Vänstern i sin tur var snabb med att försöka lägga beslag på den omåttligt populäre Fransiscus.
Vatikanen har blivit vänster och påven är progressiv, hette det, en analys som man även kan höra i Sverige.
Här finns dock anledning att hejda sig. Visst är Fransiscus projekt politiskt. Men det betyder inte att det kan placeras in på en sekulär höger–vänster skala.
Det säger något om vår tid att Fransiscus budskap om att hjälpa fattiga, bygga ekonomier med plats för fler än bara de rika, skydda miljön, respektera andra religioner och välkomna invandrade och flyktingar betraktas som kontroversiellt – ja näst intill vänsterrevolutionärt. Då har något helt uppenbart blivit fel i samhället.
Påven bjuder in hemlösa i sixtinska kapellet och tvättar en ung muslimsk fånges fötter, inte för att han är kommunist (katolska kyrkans antikommunism borde vid det här laget vara välkänd). Utan för att han är religiös.
Det är så han måste förstås. Hur obekvämt detta än kan vara för många i vårt ganska antireligiösa Sverige.
Katolska kyrkan har länge engagerat sig för miljön. Fransiscus är annorlunda i bemärkelsen att han har gjort frågan central för hela sitt påveskap. Och detta kommer naturligtvis att ha politisk betydelse.
Det finns 1 miljard katoliker i världen, katolska kyrkan är en oerhört inflytelse-rik organisation. Påvens encyklika,
Laudato Si, är den första någonsin dedikerad helt till miljön och Fransiscus själv kan uppenbart väldigt mycket om både klimatmål och koldioxidskatter. Emellertid är det centrala i Laudato Si inte att han uppmanar världens ledare att minska koldioxidutsläppen samt hjälpa fattiga länder att hantera klimatförändringarna.
Det är att han försöker ge ett religiöst och moraliskt språk till miljöfrågan.
Laudato Si handlar mer om den mänskliga naturen, än tja, naturen.
Det var som ni kanske minns synden som fjärmade människan från naturen redan från början. Vi kastades ut från Edens lustgård.
Äpplet, ormen, fikonlöven.
Klimatförändringarna är en del av vår bristande respekt för skapelsen, vår arrogans och inte minst den ekonomistiska kultur av slit, släng och varufiering vilken kyrkan kritiserar hårt.
Påven kopplar i Laudato Si klimatet till abortfrågan. Det är samma bristande respekt för det levande som gör att vi kastar bort embryon, menar han, som att vi kastar bort skapelsen. Att detta sedan automatiskt bör leda till att man förbjuder abort håller förstås många vänsterkatoliker och liberaler inte med om. Abortfrågan handlar inte bara om embryon, utan även om kvinnor.
Kanske var Fransiscus beslut att göra det lättare för kvinnor att få syndernas förlåtelse för abort ett steg mot att erkänna detta.
Men inte kommer katolska kyrkan att ändra sig om abort.
På samma sätt delar många högerkatoliker inte kyrkans syn på kapitalism och marknader. Men kyrkans syn på ekonomi är inte ny.
Ja, Fransiscus har i högre grad än sina företrädare kritiserat finanskapitalism och inkomstklyftor. Katolska kyrkan i dag är en annan, två tredjedelar av världens katoliker finns i dag i utvecklingsländerna. Det spelar roll. Men även Johannes Paulus II var kritisk till att de tidigare kommunistiska staterna i Central- och Östeuropa kastade sig i armarna på marknadsfundamentalismen.
Pengar och varor ska inte få dominera över människan.
Alla de senaste tio påvarna har talat om detta.
Miljöförstörelsen är för Fransiscus en effekt av en mycket djupare förstörelse. En etisk och kulturell sådan som har pågått länge inom var och en av oss. En destruktion och en attack på våra själar som vi alla måste kämpa emot.
Annars är vi dömda.
Det är varken en höger eller en vänsteranalys.
Det är en bön.
Religiös tro har nästan alltid politiska konsekvenser, men den kan aldrig reduceras till ett politiskt ställningstagande.
Vill man förstå världen i dag måste man försöka förstå religionen. Den är en stor del av de flesta människors liv.
Är påven katolik?
Ja.
Följ Aftonbladet Ledare på Facebook för att diskutera vidare och hitta andra spännande ledartexter.