Fas 3 – inget att hurra för
När en politiker deklarerar att hon är ”i stort sett” nöjd finns det anledning att dra öronen åt sig. Det brukar betyda att det finns riktigt stora problem.
I går förklarade arbetsmarknadsminister Hillevi Engström att hon och regeringen ”i stort sett” är nöjda med jobb- och utvecklingsgarantins Fas 3. I praktiken delar hon samtidigt ut stenhård kritik av sin företrädare på jobbet – Sven Otto Littorin – för att människor döms till förvaring.
På något annat sätt är det svårt att förstå Engströms åtgärdsplan. Hon vill ha en utredning av systemet, men framför allt av den tredje fasen där långtidsarbetslösa sysselsätts. Arbetsförmedlingen ska återkomma under året.
Engström vill dessutom göra om ersättningen till arbetsgivaren. Det ska inte löna sig att hålla kvar arbetslösa i en åtgärd eller att erbjuda meningslösa eller farliga arbetsuppgifter. Uppenbarligen misstänker ministern att det händer i dag.
Dessutom har Engström – under sina resor i landet – fått höra att deltagarna i Fas 3 kan behöva lära sig saker. Inga långa utbildningar naturligtvis, men korta små kurser i alla fall.
Kort sagt: systemet behöver göras om, oseriösa arbetsgivare kommer undan, ersättningssystemet låser in människor och lärande är förbjudet.
I stort sett nöjd, säger Hillevi Engström.
Sanningen är att Fas 3 – visst låter det som en sjukdom i långt framskridet stadium – och regeringens politik har misslyckats. Och Hillevi Engström vet om det. Fas 3 gör precis det de borgerliga partierna med viss rätt brukar beskylla den socialdemokratiska politiken för: gömmer undan människor.
Ministerns signaler om kontroll och nya insatser kan kanske lösa en del uppenbara missförhållanden. Men det löser inte systemfelen.
Och med systemet är ju Hillevi Engström nöjd. I stort sett.