Massmord medan världen tittar på

Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.

”Rebellerna i Libyen har rätt att vänta sig mer.”

helskärm

I en perfekt värld skulle det räcka med frihetslängtan, entusiasm och framtidshopp. I den världen skulle våld och hänsynslöshet inte få regera.

I en perfekt värld – alltså.

I den verkliga världen är det annorlunda. Tiden tycks vara på väg att vända för den arabiska frihetsvår som startade med det folkliga upproret i Tunisien. Två månader som går till historien. Jasminrevolution och Tahrirtorget.

Nu handlar rapporterna från arabvärlden om saudiska militärer på marsch mot Pärltorget i Bahrain. Tre människor dödades när soldater i går tvingade bort demonstranterna.

Framför allt handlar nyheterna från Mellanöstern och Nordafrika nu om den libyska arméns hänsynslösa offensiv. Så uppträder en tyrann. Det är stridsvagnar, artilleri och flygattacker mot en illa organiserad och klent beväpnad befrielserörelse.

Under tiden diskuterar FN:s säkerhetsråd. Storbritannien, Frankrike och Libanon vill se en flygförbudszon över Libyen, ett förslag som i helgen fick Arabförbundets stöd.

Lika viktigt är att oppositionen har ställt krav på en flygförbudszon över landet. Ryssland, Kina och Tyskland sägs vara negativa. Och i Vita huset tvekar president Obama, kanske rädd att dras in i ännu ett krig, kanske orolig för andra intressen i regionen.

Här hemma kräver Socialdemokraterna, men inte regeringen, nu ett förbud för att hindra Gaddafi från att bomba sin egen befolkning.

Flygförbud är en utmaning

Det finns inga garantier för att ett flygförbud skulle förändra utgången. Utvecklingen på den libyska marken går nu mycket fortare än i de diplomatiska salongerna.

Gaddafis son Seif al-Islam försäkrade i går att upproret kommer att vara krossat inom 48 timmar. Även om uttalandet är en del av propagandan påminner det om hur pressad oppositionen är.

Gaddafis pansar tycks vara på väg mot oppositionens huvudstad Benghazi, och trupperna lär inte låta sig stoppas av ett beslut i FN. Ett flygförbud är en ut­maning, också rent militärt. Det libyska luft­försvaret är starkt, och regimen kommer inte att respektera ett förbud mot att ­använda sitt flygvapen.

Stolta ord klingar tomma

Ingen av dessa invändningar är tillräckliga för att försvara det internationella samfundets passivitet. Sanktionerna biter inte på dödandet, och de stolta orden om att skydda människor från ­grova och omfattande brott mot mänskliga rättigheter och massmord klingar ännu en gång tomma.

De som just nu slåss för friheten i Libyen har rätt att vänta sig mycket mer, också i en värld som inte är perfekt.

Aftonbladet
Ingvar Persson