Palmes demokratisyn behövs i dag
Uppdaterad 2011-03-08 | Publicerad 2005-04-25
Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
”Vinns de för demokratin genom bomber och napalm?”, frågade Olof Palme 1968. Han försvarade sitt ställningstagande för FNL och polemiserade mot de borgerliga som stöttat bombningarna av Nordvietnam.
På lördag är det trettio år sedan Vietnamkriget tog slut.
Kampen för demokrati hörde för Palme oupplösligt samman med kampen för social frigörelse och rättvisa. ”Hur många fattiga folk måste förtryckas av militärernas juntor innan de rika ländernas demokrati kan anses vara tryggad? - - - Är det dessa Edra demokratiska idéer som värnas i Vietnams byar och Haiphongs oljedepåer?”, sade han i ett tal på första maj i Göteborg 1967.
Västvärldens krig mot kommunismen har i dag bytts mot kriget mot islamismen. Återigen är det tänkt att demokratin ska bombas fram med hjälp av världens rikaste militärmakt. Återigen får de som ifrågasätter kriget höra att de är ”diktaturkramare” och anti-amerikanska.
Motståndet mot Irakkriget har trots allt samlat en bred opinion. Jag minns hur vi, över 50?000 personer, samlades på Norra Bantorget vårvintern 2003 och skanderade ”nej till krig”.
Liknande demonstrationer pågick i så gott som varje mellanstor stad i Sverige. Miljoner människor tågade världen över. De svenska socialdemokraterna valde till slut, inte minst genom Anna Lindhs försorg, att ansluta sig till anti-krigsopinionen.
De tragiska förlusterna av Palme och Lindh har drabbat socialdemokratin hårt men också nationen. Sverige är numera en ganska loj aktör på den internationella arenan. Dagligen kommer förfärliga rapporter från Irak. Dödstalen blir bara siffror i statistiken. Kriget pågår men den svenska regeringen bryr sig inte.
Engagemanget för en rättvis fred i Mellanöstern ökar bland medborgarna. Kyrkorna är aktiva. Olof Palmes internationella centrum gör ett fantastiskt arbete. Glädjande nog har även LO och TCO blivit tydligare i Palestinafrågan. Från det socialdemokratiska partiet hörs däremot inte mycket mer än beröm till Bush.
Statsminister Göran Persson var nyligen i Mellanöstern. Han kritiserade rättmätigt Israels murbygge. Mindre genomtänkt var hans uttalande om att det växande väljarstödet för islamistiska Hamas ”kan stjälpa hela fredsprocessen”.
En besynnerlig uppfattning om demokratin.
Ska inte det palestinska folket ha rätt att välja sina egna ledare? Vore det inte bra om Hamas lämnade våldets väg för att bli en politisk aktör?
USA har fått EU att terroriststämpla Hamas. Sverige samtycker. Det är lätt att glömma att Hamas inte bara är en avskyvärd militant organisation utan också en bred social rörelse som vann stora framgångar i lokalvalen på Gaza. Vad händer om Hamas vinner det palestinska parlamentsvalet i sommar? Ska västvärldens korsriddare i demokratins namn fördöma det?
I samband med FN:s stora Mellanösterndebatt 1974 talade Olof Palme i riksdagen. Palme ansåg att PLO skulle inbjudas till FN, därför att ”alla parter i konflikten måste medverka i dess lösning”. Trots omvärldens syn på PLO som en terrororganisation insåg Palme vikten av att det palestinska folket fick en röst i världssamfundet.
Demokrati och social frigörelse måste höra ihop.
”Framtiden hör internationalismen till”, slog Palme fast.
Dagens socialdemokrati kan inte bestämma sig för om den ska anta ett internationellt program eller inte.