Otryggheten skapar ett B-lag på jobbet
– Jag vill ha trygghet och kunna planera mitt liv. Semester har jag inte haft på tre år. Mina barn har tvingats vara hemma på sommaren för att jag måste jobba. Det är tråkigt för dem.
Det är Therese Larson som säger det. Hon är timanställd undersköterska på ett äldreboende i Falun. Hon är en av 800 visstidsanställda som får jobb genom kommunens bemanningscenter.
I tidningen Kommunalarbetaren berättar hon hur hon aldrig känner sig ledig, alltid har med sig telefonen om bemanningscentret skulle ringa. Hur hon är alltid beredd att bryta upp och gå till jobbet. Varje dag, mellan klockan 07.00-21.30 är hon redo att arbeta, om centret skulle ringa. Ringer de inte i dag, så ringer de kanske i morgon.
När vi pratar om otrygga jobb så brukar arbetsgivarna ofta ursäkta sig med att de är ett sätt för unga att "få in en fot på arbetsmarknaden". Otrygghet nu betalar sig sedan, tycks vara löftet.
Men Marie Larsson är 37 år gammal. Hon har barn att försörja, hyra att betala. För henne är otryggheten inget annat än just otrygghet.
Det rimmar väl med sociologen Jørgen Svalunds forskning. Enligt honom löper den som är anställd på visstid i Sverige större risk att bli arbetslös än den som har samma anställningsform i Norge eller Danmark - där det inte finns lika många möjligheter att visstidsanställa. Svalunds forskning visar att sysselsättningen inte någonstans har ökat genom möjligheten att visstidsanställa.
Konsekvensen blir i stället att de som faktiskt lyckas få ett fast jobb inte vågar söka sig vidare, medan de med otrygga anställningar bara pressas hårdare.
Samtidigt blir otrygga anställningar allt vanligare i Sverige. Enligt en ny rapport från LO hade över 618 000 personer ett tillfälligt jobb det första kvartalet i år. Det motsvarar 15 procent av arbetskraften. De tidsbegränsade anställningarna har ökat med drygt 60 procent sedan 1990 - oavsett om man tittar på andel eller antal.
Kvinnor, arbetare och unga är överrepresenterade, men de otrygga jobben ökar överallt. Bland tjänstemännen mellan 25-29 år har 27 procent en tidsbegränsad anställning.
Rapportens siffror är en skildring av det systemskifte som pågår på svensk arbetsmarknad. Vad det innebär att faktiskt ha ett jobb förändras i grunden och arbetstagarnas trygghet och rättigheter urholka bit för bit.
Det har sina förklaringar. Urholkad a-kassa, permanentad massarbetslöshet, lagar som gör det enklare för arbetsgivare att anställa otryggt, färre fackmedlemmar och färre som omfattas av kollektivavtal gör sitt till.
Fler otrygga jobb skapar vidare klyftor och A- och B-lag på arbetsmarknaden. Alla ser det hända, men nästan ingen vill ha det så.
Det är dags att fack, politiker och arbetsgivare gör något åt det.