Rötter och traditioner
I onsdags höll Socialdemokraterna – inte de rödgröna – ett välbesökt möte på Stockholms central. På podiet fanns vid sidan av partiordföranden Mona Sahlin också hennes företrädare och LO-ledningen. Dagen efter hölls ännu ett möte, vid Brantingmonumentet på Norra Bantorget.
Det handlar om rötter, och om traditioner. Tillsammans med fackföreningsrörelsen har socialdemokratin i Sverige byggt ett välfärdssamhälle som tillhör de mest anständiga genom historien. Oftast har det skett i mer eller mindre öppen konflikt med den politiska högern och arbetsgivarintressen.
I valrörelsens elfte timme försöker den socialdemokratiska valledningen nu påminna om den saken. Det är inte en minut för tidigt.
Det politiska landskapet förändras ständigt, precis som det geografiska. Men precis som i det verkliga landskapet finns ursprunget kvar. Ibland eroderat och sönderfrätt, ibland täckt av avlagringar och sediment.
Resultatet beror på utgångspunkten, när landskap förändras och när den politiska kartan ska ritas om.
Årets valrörelse har varit en uppvisning i politisk retorik, oftast har den låtit ganska entonig. Jobben, den svenska modellen, välfärden eller i vart fall dess kärna. Så där har alla partiledare uttryckt sig.
Det betyder inte att skillnaderna försvunnit. Grundkonflikterna finns kvar.
Det handlar om hur man ser på samhället. Bakom det borgerliga pratet om skattesänkningar och om att ”det ska löna sig att arbeta” finns en klassisk tankefigur. Klyftorna är för små. Utsatta människor har det för bra, och privilegierade för dåligt.
Därför är det viktigare att sänka skatten än att garantera en gemensam välfärd, och därför är privata försäkringslösningar ett lockande alternativ.
Därför är det också viktigt för regeringen att hålla lönebildningen i schack, framför allt i de branscher där de anställda redan i dag tjänar minst. Den orättvisa a-kasseavgiften är ett tydligt landmärke, precis som den rättslöshet som blir resultatet om det blir lättare för arbetsgivare att tvinga anställda att gå.
Det är en politik som ska få människor att veta sin plats. Hela arbetarrörelsens historia är en enda lång kamp mot precis det. Det är den kampen som format det svenska landskapet.