Visst går världen att förändra
Uppdaterad 2011-03-08 | Publicerad 2005-07-30
Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
I slutet av 1800-talet bestämde sig Halmstads stenhuggeriarbetare för att bygga ett eget hus där de var fria att hålla sina möten. 1898 invigdes Söndrums Folkets hus.
Huset skulle vara ”ett värn, en borg för den fria tanken”, läser jag i jubileumsskriften ”Samling kring en idé”. De fattiga arbetarna avstod en del av lönen för att skapa en mötesplats för bildning och demokrati.
Wigforssföreningen håller sitt årliga seminarium i detta fina lilla Folkets hus. Temat i år är demokratins möjligheter i framtiden.
”Hur ska demokratin göra sig gällande i en tid av krig, våld, terror, övergrepp och sjukdomar?” undrar före detta miljöministern och talmannen Birgitta Dahl i sitt inledningsanförande.
Just kopplingen mellan demokrati och fred går som en röd tråd under dagens samtal. Ernst Wigforss hörde själv till de verkliga fredskämparna inom socialdemokratin. Han anslöt sig till dem som ville se en fredlig unionsuppgörelse med Norge. Det stod och vägde 1905. Många i överheten ville se våld mot vårt grannland. Tack vare folkrörelsernas envetna opinion blev det en fredlig lösning.
”Det finns i vår folkrörelsedemokrati en oupplöslig länk mellan fred och demokrati”, betonar Birgitta Dahl.
Wigforss skrev redan 1916 i tidskriften Tiden om ”Militärfrågan och Internationalen” mot krigsromantiken. Lösningen på minoritetskonflikter inom ett land heter demokrati, enligt Wigforss. Han förespråkade också en världsordning som bekämpade fattigdom och fruktan och ville se ett internationellt samfund med världens alla länder, en internationell domstol och ett internationellt förlikningsråd.
Ernst Wigforss ifrågasatte idén med ”det rättfärdiga kriget”. Det var han som sedermera kom att anställa Dag Hammarskjöld på finansdepartementet.
Riksdagsmannen Luciano Astudillo talar efter Birgitta Dahl och pekar på utanförskapets hot mot demokratin.
”Om fem år kommer vart tredje barn som föds att ha föräldrar med invandrarbakgrund. I min stad Malmö finns 104 nationaliteter – nästan som ett FN! – och 52 procent har en eller två föräldrar med invandrarbakgrund”, berättar Astudillo.
Välfärdsstatens solidaritet bygger på en ömsesidighet, på ett ”vi” grundat på nationalstaten. Hur ska detta klaras i ett mångfib> ”Socialdemokratin måste åter bli en folkrörelse och mobilisera dem som möter orättvisor i detta nya Sverige”, säger Astudillo och föreslår en ”Marshallplan för våra fattiga områden, inte bara i storstäderna”.
Det handlar om att skapa ett nytt ”vi”, en ny ”svenskhet” som innefattar alla i vårt land.
Ibland kan det skönjas en uppgivenhet i Folkrörelsesverige. Det är som om vi inte längre tror på att det går att förändra världen, menar Astudillo, och Dahl nickar instämmande.
”Hvem hade blott för fyra eller fem år sedan kunnat drömma om en arbetareorganisation med eget hus här på rena rama bondlandet”, skrev Hallandsposten efter invigningen av Söndrums Folkets hus 1898.
Kunde stenarbetarna kan väl vi?