Reinfeldt teg – i 19 timmar
Jag följer Carl Bildt på Twitter. Det är tur. Annars hade jag ju kunnat missa informationen om vilken analys regeringen gjorde av självmordsattacken i Stockholms innerstad.
Regeringen är ansvarig för Sveriges krishantering. En viktig del av ansvaret är att informera medborgarna och skapa trygghet. Att visa att man har kontroll på situationen och tar ansvar för det läge som uppstått. Och att stilla onödig oro genom att media snabbt får korrekt information och möjlighet att ställa följdfrågor.
Självmordsattacken i Stockholms innerstad genomfördes strax före klockan fem på lördagen. Fredrik Reinfeldt valde att vänta ända till lunch dagen efter, innan han uttalade sig. Under 19 timmar var regeringen knäpp tyst med undantag av en tweet från utrikesministern med det minst sagt alarmerande budskapet att Sverige varit utsatt för en terroristattack.
Vad sysslade statsministern med i 19 timmar? Varför närvarade han inte i ”Aktuellt” samma kväll som självmordsattacken inträffade?
Reinfeldt borde så snabbt som möjligt redogjort för vad regeringen visste och visat att läget var under kontroll. Att Carl Bildt kunde twittra om situationen visar att man hade en ganska klar bild av vad som hänt. Då är det inte rimligt att vänta i 19 timmar med att berätta det.
Jag tror att alla accepterar om regeringen inte kan svara på alla frågor direkt. Men alternativet är knappast tystnad. Och absolut inte att skapa osäkerhet som nu skedde med Carl Bildts twittrande.
De senaste årens debatt om Sveriges krishantering har oftast handlat om strukturer och organisation. Regeringskansliets förmåga att hantera kriser har förbättrats. Ansvaret har blivit tydligare.
Men organisationer består av människor och det är tveksamt om den krets av PR-konsulter som omger statsministern verkligen är de bästa beslutsfattarna i ett läge som detta. Deras jobb är att framställa Fredrik Reinfeldt som en statsman och landsfader. Bilden av politiken blir lätt viktigare än politikens innehåll. Då väntar man gärna tills man har den mediala kartan klar för sig innan man agerar.
Det förhållningssättet fungerar inte när en verklig kris inträffar. Då måste omsorgen om landet gå före omsorgen om den politiska framtoningen.