Tidölaget vägrar se flyktingar som Arnulf
Sluta se invandrare som en belastning
För ett tag sedan stod migrationsminister Maria Malmer Stenergard (M) och Ludvig Aspling (SD) på en presskonferens och deklarerade att regeringen nu vill skärpa anhöriginvandringen.
Det gör de trots att FN:s barnfond, Unicef, flaggat för att flera av förslagen bryter mot barnkonventionen.
Lyssnar man på tongångarna från regeringen blir det tydligt. Människor som invandrar eller invandrat ses som en belastning för samhället.
Men det är fel. Invandrare och flyktingar är ingen belastning. De är människor, en del på flykt från krig och konflikt. En del kommer hit i jakt på ett bättre liv. Andra för att förenas med sin mamma eller maka.
Vill regeringen se en bättre integrationsprocess i Sverige borde verkligen inte anhöriginvandringen stramas åt. Studier har visat att integrationen blir bättre om barn får återförenas med sina föräldrar, eller en fru med sin man.
När anhöriginvandringen nu ska skärpas är det som att Aspling och Stenergard säger: vi vet att vi enligt EU:s regler är tvungna att ta emot er. Men därpå ska vi se till ert liv här blir så pissigt som möjligt.
Att skärpa anhöriginvandringen är inte bara en ondhetssignalering. Det är även ekonomiskt dumt.
Och även om en människa är större än hennes produktionsförmåga, ska det också tilläggas att Sverige behöver invandring av ekonomiska skäl.
Svensk industri och offentlig sektor skriker efter arbetskraft. Nyanlända kan hjälpa till och lösa den här ekvationen.
Och inte enkom i arbetaryrken. Förra veckan kom nyheten att döttrar till invandrare är de som i högst utsträckning läser vidare efter gymnasiet.
Generation efter generation fortsätter alltså berika Sverige.
Men Tidögängets besatthet av att se invandrare som en konstant belastning gör att de ignorerar den här verkligheten.
Det gör att de inte kan se människor som Arnulf Åsmansson. Det är synd, för hans historia fascinerar och inspirerar.
För nio år sedan flydde Åsmansson från kriget i Syrien till Sverige. När han väl kom fram hade han ett mål:
– Jag ville lära mig allt om Sverige och då ville jag också lära mig mer om samer. Därför lärde jag mig samiska, säger han till SVT.
I dag bor Arnulf Åsmansson i Överkalix. Han pratar inte bara svenska, utan även nordsamiska. Samt arton andra språk.
2015 flydde han till Sverige. 2024 jobbar han som svensklärare, och undervisar i nordsamiska och arabiska som andraspråk.
Arnulf Åsmansson är allt annat än det Tidölaget försöker beskriva invandrare som. Han är långt ifrån en belastning för vårt land, han är en tillgång.
Och det viktigaste av allt: Arnulf är verkligheten.
Även om Stenergard- och Aspling, med sina ideologiska skygglappar, vägrar se det.