Makten över medicinerna

Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.

Socialminister Lars Engqvist presenterar denna vecka en lagrådsremiss om läkemedelsförmånerna. Vi skrev om förslaget på ledarsidan redan förra söndagen.

Det handlar om att apoteken ska byta ut mediciner till billigare men likvärdiga alternativ. Vidare införs en obligatorisk arbetsplatskod på recepten så att varje vårdcentrals förskrivningar kan följas upp. Dessutom inrättas en ny myndighet, Läkemedelsförmånsnämnden, vars uppgift är att pröva om ett nytt läkemedel ska subventioneras och ingå i förmånssystemet.

Vi instämde i kritiken mot den dyra läkemedelsnotan och stöttade förslagen till åtgärder. Reaktionerna lät inte vänta på sig. Läkare har mejlat och hävdat att de minsann kan om inte mer så åtminstone lika mycket som apotekarna när det gäller farmakologi. Och apotekare har betonat hur överlägsna de är läkarna. Kårandan är tydlig i båda läger.

Men även oroliga patienter har hört av sig. De undrar vem de kan lita på. Är det ekonomiska hänsyn som ska tas i stället för medicinska? undrar en läsare. Och kommer verkligen apoteken att byta till billigare mediciner, de har ju lönsamhetskrav på sig? invänder en annan.

Misstron är påtaglig. Också bland läkarna. Många känner vanmakt inför läkemedelsindustrins enorma resurser. Branschen satsar 3–4 miljarder kronor varje år på marknadsföring i Sverige. ”Tyvärr står fortfarande i dag läkemedelsindustrin för merparten av utbildningen”, skriver professor Lars L Gustafsson, ordförande i Läksak Stockholm (Stockholms läns landstings expertorgan i läkemedelsfrågor) i ett mejl.

Landstingen har länge försummat kompetensutbildning för läkare och sjuksköterskor. Det innebär att de vårdanställda inte får oberoende information om nya läkemedel utan är i händerna på dem som vill sälja sina preparat.

Men det finns bra lokala utbildningsprojekt runtom i landstingen. I Stockholms landsting använder man internet som hjälpmedel. I våras lades Kloka listan ut på nätet, www.klokalistan.nu, där allmänheten kan se vilka läkemedel som expertisen rekommenderar. Under devisen ”det finns inga skäl att använda nya dyra läkemedel när det finns äldre och beprövade som är lika bra eller bättre” vill Lars L Gustafsson och läkemedelskommittén få i gång en dialog mellan läkare och patienter. Medvetna patienter kan ställa frågor och så tvinga läkarna att förklara varför de väljer en viss medicin. Om fler följde listan kan 150 miljoner kronor om året sparas.

Gotlands läkemedelskommitté annonserade häromåret i lokalpressen och upplyste om vilka stora besparingar som kan göras om man väljer Lanzo i stället för Losec.

Alla blev inte förtjusta, i synnerhet inte läkemedelsindustrin. Ökad medvetenhet bland patienter, läkare och apotekare hotar industrins ”makt över förskrivningarna”.

Det är utmärkt.

Kanske är statens lönsamhetskrav på apoteksledningen en bov i dramat. Numera kan man gå in i apoteken och välja receptfria mediciner som man väljer godis. Det är bara att plocka från de öppna hyllorna. Jag längtar inte tillbaka till apoteket som myndighet, men var det verkligen tänkt att bli snabbköp? Hur ska läkemedelsnotan kunna hållas nere när apoteken ropar till medborgarna: Kom och köp!?

Helle Klein