Livsfarligt krig mot terrorismen
Uppdaterad 2011-03-08 | Publicerad 2005-07-26
Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
Jean Charles de Menezes dödades med fem skott i huvudet av engelsk civilklädd polis. Den terroristmisstänkte visade sig vara en oskyldig brasiliansk elektriker.
Tjugosjuårige Menezes var på väg till jobbet. Han skulle fixa ett trasigt brandlarm i nordvästra London. Han sprang till tunnelbanan förmodligen för att han var sen.
Det skulle han inte ha gjort. Mörk hy, tjock jacka, lägenhet i ”fel kvarter” och språngmarschen till tunnelbanetåget blev plötsligt tunga bevis för att han skulle vara en farlig terrorist.
Engelska polisen tar på sig skulden och kallar det hela för en tragedi, men säger samtidigt att det kan hända igen. Ordern ”att skjuta för att döda” gäller tills vidare.
Förtroendet för polisen riskerar att allvarligt skadas bland Londons invandrargrupper, påpekar The Guardian.
Nyhetsrapporteringen om dödsskjutningen av Menezes har varit märkligt befriad från problematisering i svenska medier. Först konstaterades bara kallt hans död. Ingen ställde frågan om det verkligen är riktigt att döda en som bara är misstänkt. Eller rätt ens om han skulle vara skyldig?
Sen när det visade sig att Menezes inte alls var terrorist utan en legal gästarbetare från Brasilien görs medlidande reportage om hans anhöriga utan att den grundläggande frågan ställs, om inte kriget mot terrorismen mist sina proportioner.
Gränserna för vad som är förenligt med demokratins och rättsstatens principer flyttas nu med rekordfart. Terrorlagar som sätter grundläggande mänskliga rättigheter på spel införs i land efter land. I rädslans kultur går det kritiska tänkandet om intet.
Polismännen som sköt Menezes befann sig i ett svårt moraliskt dilemma. På bara några sekunder hade de att ta ställning till om de skulle förhindra ett nytt terrorattentat genom att döda en misstänkt eller inte.
(Samtidigt kan man undra varför de först lät honom åka buss om de trodde att han bar på en sprängladdning.)
Felet ligger i ordern att skjuta mot huvudet, att skjuta för att döda. Felet ligger i kriget mot terrorismen.
Krig tar inte hänsyn till grundläggande värderingar om rätt och människovärde. Krig kör över demokratin precis som terrorismen. Krig liksom extremism gör människor till djur som kan dödas för den goda sakens skull.
Mönstret känns igen från Mellanöstern när israelisk militärpolis gör sina räder och mördar palestinier för att ”öka säkerheten”. I stället trappas våldet upp och oskyldiga israeler dödas i palestinska självmordsattentat.
Det är illavarslande att ett EU-land som Storbritannien låter sin poliskår agera dödspatrull och utföra ”utomrättsliga avrättningar”.
Att som Expressens ledarsida hänvisa till att misstag kan hända även svensk polis är att ta lätt på det faktum att terrorismen håller på att förvrida förnuftet hos de styrande i väst.
Den politiska demokratin militariseras och den gemensamma säkerheten förvandlas till panisk anarki. Terrorkriget leder till allt annat än en säkrare värld.
Det borde bekymra även svenska liberaler.