Öppnar högern sin dörr för monstret?

Uppdaterad 2011-03-08 | Publicerad 2006-09-24

Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.

Ute i Europa är modellen: Samarbete med de extrema

Sverigedemokraternas ledare i Landskrona, Thord Lindblom, fotograferas alltid med blågula fanor i bakgrunden. Fanan är för honom ett instrument eller vapen att jaga iväg och attackera dem med icke-svenskt ursprung.

Thord Lindblom heter han. Mustasch, rödblommig, täckjacka och ledare för sverigedemokraterna i Landskrona.

Han får mig att påminna mig andra mansbilder från den lilla kuststaden. Allvarliga män på väg att lämna in skyddshjälm och verktyg efter sista arbetspasset på Öresundsvarvet, fram till 1982 själva centrum för stans arbetsliv. Stans fotbollsklubb BOIS solidariserade sig med varvsarbetarna: ”Rädda varvet”, stod det på en banderoll som vecklades ut framför den allsvenska publiken.

BOIS spelade sig ner i seriesystemet och varvsarbetarna försvann i tusental ut i arbetslöshet och omskolning.

Stan har inte rest sig efter det sociala fallet. Sedan 1990 har ytterligare 3?000 jobb försvunnit. Nedgången på den reguljära arbetsmarknaden är, enligt SCB, 16, 8 procent. Vart sjätte barn växer upp i en fattig familj.

BOIS tar sig an en del av dessa unga. Klubben har öppnat fotbollsfritids, hjälper skolbarnen med läxläsning och deras föräldrar att leta arbete. Politikerna är mer villrådiga.

Miljön och kulisserna runt stans tunga sociala vardagsdramer är förföriskt vackra: de sensuella Glumslövsbackarna och kustremsan som försöker omfamna den lilla ön Ven, hyllad i Gabriel Jönssons sentimentala dikter.

Thord Lindblom fotograferas alltid med blågula fanor i bakgrunden, inte med den provinsiella, röd-gula skånska. Fanan är för honom ett instrument eller vapen att jaga iväg, stigmatisera och attackera den del av Landskronas befolkning som har icke-svenskt ursprung.

Landskrona har efter valet blivit ett skånskt högerextremistiskt centrum. Strålarna därifrån har väckt upp gammal skånsk bondefascism och skrämt fattiga i till exempel Lindängen i Malmö att lita till sverigedemokraterna.

Jag har mött Thord Lindbloms franske dubbelgångare. Han hette Jean-Pierre Stirbois, en av Nationella frontens ledare. Stirbois spårade 1983 staden Dreux: socialiststyrd, 30?000 invånare, hög arbetslöshet, en befolkning som till en fjärdedel var invandrare. De flesta av dem hänvisades att bo i svårt nedslitna hyreskaserner. Kriminaliteten rapporterades hög.

Landskrona på franska.

I kommunalvalet 1983 drog Stirbois och hans högerextremister in knappt 17 procent av rösterna. Resultatet öppnade för det tunga, skräckinjagande genombrottet för Le Pens parti.

I Dreux ställdes samma fråga som i Landskrona och i min ungdoms gamla, sydliga landskap: hur ska de övriga, de demokratiska partierna, förhålla sig till den politiska ulk som fiskats upp i Öresund, ur missnöjets hav skulle man kunna säga. I Dreux svarade den politiska högern: vi samarbetar. Nationella fronten är ändå bättre än vänstern.

Svaret blev mönsterbildande för en stor del av den europeiska borgerligheten. I Frankrike byggde den civiliserade högern regionalregeringar med högerextremisterna. I Österrike slöts Jörg Haiders parti till den konservativa regeringen. Reformerade fascister och främlingsfientliga provinsialister steg in i Italiens borgerliga regering. I Portugal regerade länge högerliberaler och främlingsfientlig höger.

Med några kraftfulla stenkast från Thord Lindbloms blågula kontor kan man träffa Pia Kjaersgaard. Hennes danska folkeparti, som norpat arbetarväljare från socialdemokratin, hjälper till att bära upp den borgerliga regeringen. Tillsammans har de enats om att drastiskt reducera invandrares mänskliga rättigheter och för övrigt bygga barriärer mot de flyktingar som råkar snegla mot det lilla landet.

Sverigedemokraterna lär av Kjaersgaard, de stöder, som de säger, ”den danska frihetskampen” mot ”muslimskt hot” och kräver inflyttningsförbud för invandrare.

Fem mil söder om Landskrona öppnar sig moderaternas lyckorike, Vellinge. Partiets väljarstöd når DDR-nivåer. Vellinge, en stenrik kommun, praktiserar sverigedemokraternas politik och säger sedan decennier nej till att ta emot flyktingar. Moderaternas andre man, Bengt Hansson, feodalt respektabel ålderman i S:t Knuts Gille, kommenterade Landskronavalet så här: ”Det är väl inte så konstigt med alla jävla invandrare som finns där.”

– Vi tar bestämt avstånd från varje form av samverkan med sverigedemokraterna, sa moderaternas effektive partisekreterare Sven Otto Littorin i ABF-huset i tisdags.

Frågan är om det budskapet når partivännerna i Skåne.

Olle Svenning

Följ ämnen i artikeln