Skicka Saddam Hussein till Haag
Uppdaterad 2011-03-08 | Publicerad 2003-12-15
Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
We got him, sade Paul Bremer, USA:s civila befälhavare i Irak på en presskonferens i Bagdad i går. Den störtade diktatorn Saddam Hussein har tillfångatagits. Bushadministrationen och Tony Blair har bekräftat uppgifterna. En av vår tids värsta diktatorer är inom lås och bom.
För koalitionen är det en seger. Sedan president Bush i våras förklarade kriget för avslutat har utvecklingen i Irak gått mot mer av dödande och mindre av fred. Krigets syfte var att bekämpa massförstörelsevapen och terrorism. Krigsmotiven visade sig vila på felaktig grund. Ockupationen ledde emellertid till diktaturens fall. Tillfångatagandet
av Saddam är en prestigeseger för George W Bush och kan få betydelse för den amerikanska presidentvalskampanjen.
Mest av allt är det emellertid en seger för det irakiska folket. Saddams 23 års terrorvälde är nu definitivt avslutat. Folket jublar på gatorna precis som vid krigsslutet. Nu som då är jublet dock behäftat med tvivel. Irakierna slipper sin plågoande men samtidigt är deras land i kaos.
I går sprängdes ännu en bilbomb. Denna gång vid en polisstation utanför Bagdad. Minst 18 personer dödades och ett trettiotal sårades.
Diktaturens terrorvälde har ersatts av terroristers urskillningslösa dödande.
Kanske klingar en del av motståndet mot ockupationen av nu när Saddam Hussein har gripits. Han stod dock inte bakom hela motståndsrörelsen. I den anarki som råder efter kriget strider olika fraktioner om makten, en del är Hussein-trogna styrkor andra är islamiska extremister med kopplingar till terrornätverk som al-Qaida, andra är i sin tur bara kriminella grupper som passar på i laglöshetens land.
Krigen på Balkan har visat att lag och ordning är grundläggande för fredsbyggandet. Lärdomar från Kosovo säger oss att militära styrkor sällan har förmågan att hantera efterkrigstidens kaos. I fallet Irak är detta tyvärr tydligt. USA-koalitionen vann snabbt kriget men har än så länge långt ifrån vunnit någon fred.
Koalitionens ovilja att ta hjälp av FN i återuppbyggnaden av landet är ett hinder för freden. När nu huvudfiguren i dramat är tillfångatagen bör FN tillåtas ta ansvaret för demokratibygget. Självklart måste USA och Storbritannien ställa upp med huvuddelen av resurserna, både ekonomiskt och militärt. Men framför allt måste de humanitära insatserna öka.
Många problem återstår som är avgörande för Iraks framtid: demokratibyggandet, avvecklingen av ockupationen, det ekonomiska ansvaret för biståndets användande.
”We got him”, sade Bremer. Samme man instiftade tidigare i höstas den ökända ”Order 39”. Där slogs fast att 200 irakiska statliga företag skulle privatiseras, att utländska företag får äga irakiska banker, gruvor och fabriker till 100 procent och att företagen tillåts föra ut hela vinsten ur Irak.
USA:s försök att monopolisera återuppbyggnaden och göra affärer på kriget är ett brott mot Haagkonventionen.
Saddam Hussein ska nu ställas inför rätta i en av ockupationsmakten sanktionerad irakisk domstol. Det duger inte. Rättegången mot honom måste bli en rejäl och hederlig genomlysning av hans diktatorskap. Omvärlden måste få veta.
Världssamfundet har nyligen inrättat en institution för dömandet av ledare som begått brott mot mänskligheten – den internationella brottmålsdomstolen i Haag. En domstol som USA pinsamt nog vägrar erkänna. Just nu sitter en annan diktator, Slobodan Milosevic, inför skranket i Haag.
Låt Saddam Hussein få göra honom sällskap.