Sysselsättning – en affärsidé
När Fredrik Reinfeldt härom veckan återupptog resorna runt i landet styrdes kosan mot Sundsvall. Det var ingen tillfällighet. Både kommunen och landstinget fick i höstens val en borgerlig majoritet. Sådant värmer i det envist röda Norrland.
Resan gav Reinfeldt tillfälle att betrakta hur jobbpolitiken fungerar i verkligheten. Journalister och medarbetare togs till en second handbutik som det nystartade företaget Prio 1 driver som ett sätt att skapa arbete för långtidsarbetslösa.
”För att bryta utanförskapet – för att stödja utsatta människor lokalt”, skriver grundarna på företagets hemsida.
– Vi har en del av svaren på ett av våra svåraste samhällsproblem precis här, förklarade statsministern.
Konkret betyder det att Prio 1 idag har fyra andrahandsaffärer, två i Sundsvall och två i Linköping. Företaget har 17 anställda, ett tiotal tidigare långtidsarbetslösa med nystartsjobb och några med andra anställningsstöd.
Men framför allt producerar de fyra butikerna två hundra sysselsättningsplatser för långtidsarbetslösa som befinner sig i jobb- och utvecklingsgarantins fas 3. Det heter faktiskt så, även om det låter som något från ett mer auktoritärt samhälle än vårat.
Sysselsättningsplatsen ska innebära en kvalitetshöjning, men får inte vara något som skulle ha gjorts ändå. Kontakten med arbetsförmedlingen fortsätter.
För detta får den arbetslöse 65 procent av den tidigare lönen i ersättning från Försäkringskassan, om han eller hon uppfyller villkoren. Annars blir det socialbidrag.
Företaget som ordnar sysselsättningsplatsen får ett anordnarbidrag på 225 kronor, om dagen. För 200 platser blir det 45 000 kronor, runt en miljon i månaden. Det är det som är Prio 1:s affärsidé.
– Försäljningen täcker inte ens hyran, säger företagets direktör, Sara Andersson.
På fritiden är hon moderat kommunalpolitiker. Kanske har de arbetslösa på Prio 1 tur. De får hjälp med coachning och handlingsplaner. Och de har fått besök av statsministern. Det kan inte alla ”sysselsatta” räkna med.
Men när Reinfeldt talar om en social idé kopplad till ”ekonomiskt bärkraftig verksamhet” eller säger att det är riktiga jobb borde vi alla bli bekymrade.
– Helst skulle vi ju inte behövas, säger Sara Andersson.