Korruption i välfärden borde bli en valfråga

Det här är inte normalt i en västerländsk demokrati

Anders Lindberg

Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.

helskärm

Det finns något ironiskt över de senaste turerna med Kry. Sedan Moderaternas "valfrihetsreformer" i Stockholmsregionen har vårdgivarna tävlat med varandra om att hitta så billiga patienter som möjligt. Helst sådana som aldrig går till doktorn.

Kry har visat sig vara mästare på detta.

"Valfrihetssystemet" bygger på så kallad "listning" där man kan skriva upp sig på en vårdcentral. Ju fler friska personer som listar sig på just din vårdcentral desto färre besök blir det och du kan istället ta ut skattebetalarnas pengar i vinst.

Nu är de privata vårdgivarna dock upprörda.

Kry har nämligen kommit på ett sätt att få människor att lista sig på så kallade "digifysiska" vårdcentraler. Med några enkla knapptryckningar listas friska patienter som egentligen bara ville ha ett nytt recept eller var är lite oroliga för sin hosta på Krys nya vårdcentral på Östermalm.

Eftersom de flesta patienter aldrig lär dyka upp "digifysiskt" är det lätta pengar.

Regionpolitikerna sätter nu teatraliskt huvudet mellan händerna och säger "vojne, vojne, inte kunde vi tänka oss att rika och friska patienter skulle vara mer populära än fattiga och sjuka, vojne, vojne".

Men det är hyckleri, låter man marknaden styra blir det så här. Finansregionrådet Iréne Svenonius var tidigare konsult åt vårdjätten Aleris och vet mycket väl hur branschen fungerar. Kry är bara lite bättre än övriga på att mjölka systemet.

När Krys nya vårdcentraler öppnande i september gjorde Dagens nyheter ett mysigt hemma-hos reportage på plats i lokalerna, tillsammans med Iréne Svenonius som villigt ställde upp som dragplåster.

– Det är en offentlig hemlighet att vi verkligen velat få in dem under Region Stockholms vingar, sa hon i DN.

Moderaterna låtsas inte ens att det skulle finnas någon rågång mellan dem och vårdjättarna.

helskärm

Normalt väljer Svenonius noga vilka medier hon pratar med, och vem hon debatterar med. Precis som föregångaren Filippa Reinfeldt, som gick direkt från politiken till ett toppjobb på Aleris, vet hon att all publicitet inte är bra publicitet.

Men denna sammanflätning i det fördolda mellan näringsliv och politik, i andra länder ofta benämnt "korruption", ligger i tiden. Den är på många sätt det postdemokratiska samhällets första stadium.

I Anne Applebaums bok Demokratins skymning (Ablert Bonnier 2020) går pengarna som en röd tråd genom Donald Trumps presidentskap, Brexit, det Polska högerpopulistiska partiet Lag och rättvisa och Viktor Orbans Fidesz i Ungern.

Trump är inte bara affärsman och Viktor Orban har inte bara låtit sin egen släkt bli rik. Vinstintresset - korruptionen - är ingen bieffekt utan en integrerad del i högerpopulismens politiska portfölj.

De ekonomiska intressen som kan tjäna på statens politik, i form av kontrakt, skattesänkningar eller direkta bidrag, rör sig sömlöst ända in i de beslutande församlingarna eller i regeringen.

Som i Stockholm ungefär. I huvudstadens kommunfullmäktige, Sveriges största kommun med flest friskolor, sitter Ulla Hamilton (M), VD för lobbygruppen Friskolornas riksförbund. Hon sitter inte ens på två stolar, de flyter samman till en.

När Feministiskt initiativ i augusti lade en motion som berörde friskolor fick de inte svar av kommunledningen. Istället var det Ulla Hamilton som tog debatten tillsammans med Claes Nyberg (C), för övrigt hennes föregångare på posten som VD på Friskolornas riksförbund.

– Jag bara vill göra en liten korrigering. Du sa att all forskning visar att blandning (av elevers bakgrund) ger bättre resultat, det är inte sant, sa Hamilton.

Istället betonade hon vikten av att välja skola medan Claes Nyberg försökte byta ämne till boendesegregation.

Är det partierna som står i talarstolen, eller Friskolornas riksförbund? Heter medborgarrätt fortfarande pengar?

Pengakranarna är hursomhelst vidöppna.

Det här är inte normalt i en västerländsk demokrati. Cirkusen kring hemligstämpeln på statistik om friskolor, elevsammansättning, betyg och liknande är inte direkt ett hälsotecken. Eller att Internationella Engelska skolans hyresavtal med Skellefteå kommun är en affärshemlighet, något Tankesmedjan Balans offentligt kritiserat, men som inte fått någon större uppmärksamhet.

De ekonomiska intressena har kringskurit demokratin så långt att politisk debatt i dessa frågor inte längre är möjlig. Sannolikt för att pengakranarna till välfärdens oligarker skulle stängas om väljarna fullt ut fick svar på frågan "vad fan får jag för pengarna".

Inte heller Socialdemokraterna orkar föra debatten, trots miljardsvinn från välfärden rakt ut i vård- och skolbolagens privata fickor. När de försökte, i den så kallade Reepalu-utredningen som föreslog begränsningar av vinstuttaget ur välfärden, vände sig välfärdsföretagen till SD.

– Intresset var enormt. Vi fick så många förfrågningar att vi fick göra en kö, sa Per Ramhorn, SD:s sjukvårdspolitiska talesperson till Dagens industri.

Enligt Expressen försåg Teodor Koistinen på Näringslivets mediaservice SD:s finanspolitiske talesperson Oscar Sjöstedt med politiska underlag. De uppgicks även över en bättre middag på lyxkrogen Gondolen i Stockholm.

Uppvaktningen fungerade och Sverigedemokraterna är i dag sannolikt det parti som mest lojalt värnar välfärdsbolagens vinster.

Vad går då att göra?

Svenskt näringsliv vill att vi ska tro att svaret är: ingenting. Att vi ska ge upp och acceptera deras fria dragningsrätt på skattemedel. "När 60 procent av riksdagen är borgerlig kan ändå inget göras."

Ett annat alternativ är att faktiskt göra korruptionen till valfråga och tvätta byken offentligt. Att börja kalla slöseriet med skattepengar, de dubbla stolarna och oförmågan att hålla isär privat och offentligt vid dess rätta namn.

Politisk korruption tål inte granskning, ogillar debatt och är rädd för dagsljus. En vinnande strategi kan alltså vara att utsätta den för precis det.

***

Chatta med Anders Lindberg. Chatten början 09:00 men du kan skriva dina frågor redan nu.