Barnbarnen ska hitta sju sorters blommor
Att stoppa artdöden är vårt ansvar
Den här tiden på året väcker naturen en känsla av överflöd. Vi plockar sju sorters blommor därför att ängar och dikesrenar är fulla av dem. Vi klär majstången i björkris eftersom trädens löv är som frodigast just nu.
Älgkalvar som föddes för några veckor sedan är fortfarande ostadiga på benen. Blåmesens ungar tittar obrytt ut ur holkens trygghet. Och de små ekorrungarna undersöker nyfiket allt de hittar.
När vi sitter där med sillen, potatisen och kanske snapsen är det lätt att tänka att naturen är ostoppbar. Att ekosystemen mår bra och att djur, blommor och insekter är vid bästa hälsa.
Så är det inte. Fler arter än någonsin i mänsklighetens historia är på väg att försvinna. Och dör en art ut är den borta för alltid. Läget är allvarligt, också i Sverige. Och allra värst är det för arter som är beroende av miljöer som blir allt ovanligare. Det gäller till exempel slåtterängar, betesmarker och naturliga skogar.
Enligt Naturvårdsverket hotas 1 400 arter av att gräsmarker växer igen och lika många av det skogsbruk som bedrivs idag.
Ofattbara siffror. Vem känner ens till 1 400 arter?
I måndags antog EU:s ministerråd en lag för att stoppa utrotningen av djur och växter. Naturrestaureringsdirektivet heter det på klassisk EU-svenska.
I korthet innebär lagen att Sverige och andra EU-länder måste återställa hotade naturtyper. Till 2030 ska 30 procent av de skadade ekosystemen räddas. Till 2040 60 procent och till 2050 90 procent.
Vägen fram till beslut har varit dramatisk, trots att allt egentligen legat klart sedan nästan ett år. Till sist hängde det på Österrikes miljöminister som trotsade sin regeringschef och röstade för lagen.
Kullgren lobbade inte för fjärilar, svampar eller fåglar
Genom hela processen har den svenska regeringen spelat en allt annat än smickrande roll. Inför mötet i mars, när beslutet egentligen skulle ha fattats, bedrev landsbygdsminister Peter Kullgren från Kristdemokraterna en intensiv kampanj, trots att frågan låg på miljöminister Romina Pourmokhtaris bord.
Och Kullgren lobbade inte för fjärilar, svampar eller fåglar.
Han försökte påverka sina kollegor i andra EU-länder att rösta ner förslaget. Till sist lyckades han när Ungerns regering under Viktor Orbán bestämde sg för att säga nej.
Kullgren och resten av den svenska regeringen jublade. Skogsindustrin och LRF drog en suck av lättnad medan miljöorganisationer och den politiska oppositionen rasade. År av arbete för att rädda naturen tycktes ha varit förgäves.
Idag är rollerna ombytta. Lagen har gått igenom. Sverige och andra EU-länder är skyldiga att restaurera hotad natur.
Lantbrukare och skogsbolag kommer att behöva anpassa sig. Men ska sanningen fram hade det ändå varit nödvändigt. Vi kan inte fortsätta på samma sätt som idag.
Det är trots allt vårt ansvar att också kommande generationer ska kunna plocka sju sorters blommor på midsommarafton.