”Bojkott leder inte till demokrati”

Uppdaterad 2011-03-08 | Publicerad 2006-06-10

Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.

Helle Klein i ett unikt möte med Hamas ledare

Exklusiv träff Aftonbladets politiska chefredaktör Helle Klein talar med Hamas högste ledare Khaled Masháal i Syriens huvudstad Damaskus.

Hamas-regeringen har lett till svåra umbäranden för det palestinska folket. Desperationen ökar. Fatah-anhängare och Hamas-anhängare skjuter på varandra i Gaza.

Samtidigt har Israels premiärminister Ehud Olmert fått klartecken från USA att gå vidare med sitt ensidiga så kallade tillbakadragande. I praktiken slås nya gränser fast. Muren byggs i strid med folkrätten. Israels ockupation fortgår obehindrat.

I det här läget ska den nyvalda Hamas-regeringen försöka styra.

–Vi gick till val på sociala och ekonomiska reformer, men just nu måste våra program stå tillbaka. Den akuta frågan är att ge folk mat för dagen, säger Ali Barekh, Hamas ansvarige för politiska relationer i Libanon.

Jag befinner mig i Beirut för att intervjua det politiska ledarskapet inom Hamas.

Mina fördomar om ”terroristerna” kommer på skam. Det är inga militärklädda, skjutgalna gamla gubbar jag möter utan unga, högutbildade, verserade män i snygga kostymer och som talar perfekt engelska.

Den högsta ledaren, Khaled Masháal, en palestinsk flykting från en by utanför Ramallah, är utbildad fysiker vid Kuwaits universitet. Hans högra hand, Usamah Hamdan, är från Gaza, utbildad kemiingenjör. Ali Barekh är född i ett flyktingläger i södra Libanon och har en fil. kand i historia. De är alla tre gifta och har många barn.

Påtalig bitterhet

Bitterheten mot omvärldens bojkott är påtaglig. De är allvarligt bekymrade över hur människor ska kunna tro på demokratin när västvärlden straffar dem för deras val av regering.

Det blir också tydligt för mig att det pågår två konflikter samtidigt. Den ena handlar om palestinsk inrikespolitik, där Fatah ännu inte tycks ha förstått att de förlorat valet utan försöker sabotera för den nyvalda regeringen. (Med benäget bistånd från EU och USA.)

Den andra handlar om konflikten med Israel. Där är partiskillnaderna inte särskilt stora.

Nyligen skrev några fångar, däribland Marwan Barghouti, ett dokument som talar om en tvåstatslösning.

–Vi ser detta som ett utmärkt underlag för vidare diskussioner. Alla politiska fraktioner i Palestina är överens om detta. Fångarna själva ser det som en grund, inte ett fixt och färdigt manifest, säger Usamah Hamdan, en av Hamas mest briljanta politiska tänkare.

Demokratiska traditioner

–Det som förvånat oss är att Abu Mazen redan från början sa: Acceptera detta eller så utlyser jag en folkomröstning. Det är inte demokratiskt. Han bryter dessutom mot grundlagen, för det är inte presidenten utan regeringen som kan utlysa folkomröstning, fortsätter Hamdan.

Hamas ställer upp på 90 procent av dokumentet, men det är skrivningarna som rör de inrikespolitiska relationerna som de inte kan gå med på – exempelvis att presidenten ska ha fullmakt att förhandla med Israel. Abu Mazen kan i egenskap av ordförande för PLO förhandla, men varje förslag måste sen godtas av det palestinska parlamentet, anser Hamas.

–Vi har starka demokratiska traditioner. Vi ledare är alla valda av medlemmarna, till och med de som valdes till parlamentet hade tidigare utsetts av Hamas kongress, förklarar Usamah Hamdan och låter som vilken svensk folkrörelsedemokrat som helst.

Redan 1989 föreslog Hamas för Arafat att det palestinska nationella parlamentets ledamöter skulle utses i direkta val.

–På den tiden skulle vi bara ha fått 10–15 procent av rösterna. Men vi ville ha verklig demokrati, säger han. Något aldrig Arafat förstod sig på. Ändå samtalade både USA, EU och Israel med honom.

Usamah Hamdan är rädd att omvärldens hållning leder till misstro mot demokratin bland palestinierna.

–Risken är att människor som inte tror på demokrati och diskussion tar över, säger han och markerar distans mot al-Qaida och liknande extremistiska grupper.

Ni själva har ju under lång tid verkat med våld och inte gått den politiska vägen, avbryter jag och exemplifierar med de förfärliga självmordsdåden.

–Vi betraktar dessa som en reaktion på den israeliska ockupationen. De är ett sätt för den som inget har att försvara sig. Israel använder hela sin militärmakt. Palestinierna har inga stridsvagnar eller attackhelikoptrar, de tvingas bära vapnen på sina egna kroppar, säger han.

Usamah Hamdan betonar att Hamas mål inte är att döda israeler utan att palestinierna får tillbaka sina rättigheter. Det är ockupationen man slåss mot, inte mot det judiska folket.

Familjerna till de oskyldiga israeler som brutalt dödas kan nog inte förstå det, invänder jag.

–Under Intifadan tog vi initiativ till en uppgörelse med israelerna om att undvika attacker mot civila. Egypten medlade och vi var väldigt nära en lösning. Men i slutet vägrade Israel och USA att gå med, säger Hamdan.

Ensidig vapenvila

Hamas har sedan 1,5 år tillbaka ensidigt hållit vapenvila, trots att Israel nästan dagligen gör sina attacker mot palestinier.

Under mina samtal i Beirut framkommer att Hamas inte verkar ha några problem med att stå bakom en tvåstatslösning, bara de palestinska rättigheterna respekteras. Den bilden får jag också av artiklar där olika Hamas-representanter uttalar sig.

Jag pressar Khaled Masháal, den högsta ledaren inom Hamas, på detta. Han sitter i högkvarteret i Damaskus. Han tog över ledarskapet när Shejk Yassin och Rantissi mördades av israelerna.

–USA och EU vet att de aldrig kan tvinga Israel att dra sig tillbaka till 1967 års gränser. Vi accepterar 1967 års gränser, men gör Israel det? Gör USA?

–De vill att vi ska säga ja till en diskussion om 1967 års gränser, alltså inte slå fast att det är dessa gränser som ska gälla. Det kan vi inte gå med på. Varken Olmerts plan eller färdplanen bygger på dessa gränser. Det är helt nya gränser som nu gäller. Så även om vi säger att vi godkänner 1967 års gränser så spelar det ingen roll, svarar Masháal.

”Har aldrig sagt så!”

Han vädjar till världssamfundet att fundera över sin hållning. Varje gång Israel drar upp nya villkor så accepteras de även om det leder till ökat kaos i regionen.

Hamas vill förgöra staten Israel, invänder jag.

–Vi har aldrig sagt så! Vi har sagt att vi ska befria de ockuperade områdena. Vi har föreslagit Israel en tioårig vapenvila om Israel drar sig tillbaka till 1967 års gränser. Vi håller fast vid våra rättigheter. Det blir ingen fred så länge ockupationen fortsätter. Vi har aldrig utfört någon operation utanför de ockuperade områdena, säger han.

Själv blev han utsatt för ett mordförsök genom förgiftning av israelerna 1997 i Jordanien.

Varje gång en Hamas-ledare förespråkat fred har han mördats.

Khaled Masháal pekar på den stora tavlan med alla ansikten på mördade Hamas-ledare.

–När jag ser deras bilder blir jag än mer övertygad om att fortsätta kampen för ett fritt Palestina och en fred som bygger på rättvisa. Ockupationen kommer att ta slut en dag, det lär oss historien, säger han.

This article in English

Aftonbladets politiska chefredaktör, Helle Klein, har träffat ledningen för Hamas. Här är första delen av hennes rapport.

Helle Klein

Följ ämnen i artikeln