Det kan vänstern lära sig av SD:s trollfabrik
Dags att börja vattna de rödgröna gräsrötterna
De uppgifter som kommer ut om Sverigedemokraternas trollfabrik blir värre för var dag som går.
Nu avslöjar tidningen Expo att partiets hemliga kanaler spridit material från regelrätta nazister – med partiets godkännande och finansiering.
Men när jag såg Kalla faktas dokumentär kände jag, på ett underligt sätt, att jag förstod killarna i trollfabriken.
Nej, inte rasismen så klart, inte heller de cyniska och systematiska försöken att lura människor, eller besattheten av japanska animetjejer. Det var något annat.
Vad TV4:s reporter hittade när han tog sig in i trollfabriken var inte kommunikatörer och diplomerade pr-proffs, utan personer med en djup ideologisk motivation. Folk som troligtvis redan gjort ungefär samma sak i flera år innan trollfabriken existerade, fast mindre effektivt och på fritiden.
SD såg till att plocka in dem i värmen. De gav dem tid, pengar och resurser för att utvecklas.
Innehållet de delade var förstås fruktansvärt. Likaså beslutet att dölja den verkliga avsändaren. Men att nå ut till gräsrötterna på nätet var inte en dum idé.
Det första beviset på det såg vi i valet 2022. Bland förstagångsväljarna nästan fördubblades SD:s siffror jämfört med valet innan, enligt Ungdomsbarometerns valanalys. Partiet dominerar totalt på Tiktok, som en stor andel av de unga använder. Där fanns också fler än hälften av de hemliga konton som Kalla fakta kunde identifiera med namn.
Att kampanjandet på nätet har gett resultat borde inte överraska någon. I takt med att medlemskap sjunkit i partier och föreningar har allt fler hittat sin gemenskap just på nätet: i grupper på Facebook, chattar på Discord eller trådar på X. Precis som många andra 90- och 00-talister är det där jag själv vuxit upp.
Sverigedemokraterna är inte unika i att ha människor som stödjer dem online. De är däremot unika i att ge dem den näring som de behöver för att utvecklas.
Det är ett underbetyg till den samlade vänstern. Nätkriget mellan höger och vänster har varit i full gång i åratal, men från den ena sidan har man i princip ignorerat de gräsrötter som kämpat för ens sak.
Det finns goda exempel på oppositionella röster som gått ihop och organiserat sig ändå. Tankesmedjan Balans bildades av två lärare som lärde känna varandra på Twitter. Genom att mobilisera lärare som tröttnat på situationen i skolan har de lyckats vända skoldebatten på ända, till den grad att Liberalerna nu talar om att byta fot i frågan om friskolor. Allt det med en minimal budget.
De har dessutom gjort det öppet, ärligt och med ett gott syfte.
När jag tittar på dokumentären om trollfabriken kan jag inte låta bli att undra hur mycket mer de och andra initiativ hade kunnat åstadkomma om fack, partier och tankesmedjor hade försett dem med en kontorsplats, lite gratisreklam och fria händer att experimentera med olika medier och format.
Sverigedemokraternas maskineri är inte ostoppbart. Och vänstern bör inte heller kopiera deras oetiska metoder för att vinna.
Men vi måste börja vattna våra gräsrötter, innan ogräset tar över helt.