Obligatorisk a-kassa löser inte problemen
Förbättra villkoren i stället
Den stora rapport som Jämlikhetskommittén lämnade över till regeringen i förra veckan innehåller förslag som dessvärre blir svåra att genomföra. Vem tror till exempel att det finns en majoritet för att dra in privatskolornas överkompensation? Eller för att återinföra skatten på arv och gåvor?
Det lär inte heller bli lätt att få igenom en begränsning av den otryggaste anställningsformen eller att ge hyresgäster större inflytande när deras lägenheter ska renoveras.
Det finns dock en idé i kommitténs rapport som det politiska Sverige kan tänkas plocka upp. Dessvärre är det inte något vidare bra förslag. Jämlikhetskommittén vill göra a-kassan obligatorisk.
A-kassan har fungerat dåligt
A-kassan har inte fungerat, det är sant. Ända sedan Sven-Otto Littorin och Anders Borg gjorde arbetslöshetsförsäkringen till sitt första mål har systemet haltat. Allt för många har stått utan försäkring, och ersättningarna har varit så låga att de flesta bara fått en bråkdel av sin tidigare lön i ersättning.
Av dagens arbetslösa är mindre än en tredjedel fullt försäkrade, och många har de senaste åren känt sig tvingade att teckna tilläggsförsäkringar. En dyr och orättvis ordning.
Det finns alltså skäl att diskutera arbetslöshetsförsäkringen, men ett obligatorium är inte lösningen.
För tuffa regler
Främst därför att det inte behövs. A-kassornas kris det senaste årtiondet beror inte på att människor inte vill vara försäkrade. Den beror i stället på att reglerna gjort att många helt enkelt inte sett några motiv att vara med.
Höginkomsttagare har konstaterat att ersättningen ändå blir för låg, och bland de med lägst inkomst och högst risk för arbetslöshet har det ofta i praktiken varit omöjligt att kvalificera sig.
När villkoren är rimliga ansluter sig människor frivilligt. Det visar inte minst de senaste månaderna. I stort sett direkt efter de nya coronareglerna anslöt sig 125 000 människor till a-kassorna. Och tillströmningen har fortsatt.
Vill man stärka a-kassan borde den första åtgärden var att permanenta dagens regler. Det är enklare än ett obligatorium och då slipper man risken att a-kassorna förlorar banden till de fackliga organisationerna, att facken förlorar medlemmar och att den svenska modellen urholkas. Det är det ingen som vill.