Årtionden av svek i bostadspolitiken
17 juli 2013
Bostäder
Bostadsbristen i Sverige är större än någonsin. Det råder akut behov av bostäder i 65 procent av landets kommuner. Att äga en lägenhet eller ett hyreskontrakt har för många blivit en nästan ouppnåelig dröm. Värst drabbas unga, studenter, låginkomsttagare och utlandsfödda.
Bostadsminister Stefan Attefall (KD), som tidigare har avrått studenter från att flytta till Stockholm på grund av bostadsbristen, har uttryckt en kreativ lösning på krisen.
”Det ska vara sexigt att bygga för vanligt folk!”, sa han på en konferens i våras.
Men att bygga billiga hyresrätter verkar inte vara så upphetsande. Inte minst för att alliansregeringen har avskaffat alla statliga byggsubventioner. Då är det mer attraktivt att bygga dyra och flashiga bostadsrätter.
Sverige har upplevt en bostadskris förr. Lösningen blev miljonprogrammet, som byggdes mellan 1965-1975. Genom statlig finansiering och stora subventioner byggdes bostadsbristen bort.
I dag fortsätter Sveriges befolkning att öka. Trots det minskar bostadsbyggandet. Det har den gjort sedan 1990-talet. Under 2000-talet har vi varit sämst i Norden och legat i EU:s bottenskikt för bostadsbyggande.
Vad som däremot stiger är bostadspriserna.
Nyproduktionen skulle behöva ligga på 40 000 bostäder per år för att klara bostadsförsörjningen. Men förra året byggdes inte ens hälften. Nej, inte ens Attefall själv verkar tycka det är sexigt att bygga bostäder. Varför skulle han annars svära sig fri och lägga hela ansvaret på kommuner och byggföretag?
Beslutsfattarnas handfallenhet i bostadspolitiken är direkt anstötlig.
Även EU-kommissionen har riktat skarp kritik mot den svenska bostadspolitiken.
Bristen på framför allt hyresrätter innebär ett hot mot den svenska ekonomin, menar kommissionen. Näringslivet håller med. Alliansens omhuldade arbetslinje är i fara på grund av att det inte finns några bostäder för människor att flytta till.
Regeringen gjorde ett stort nummer av införandet av fri hyressättning. Det skulle öka rörligheten på bostadsmarknaden. Men inte för alla, borde de ha lagt till. Sedan de nya reglerna infördes vid årsskiftet har hyran för en andrahandstvåa i Stockholm höjts med
20 procent till cirka 11 000 kronor i månaden.
Erfarenheten visar att det krävs statlig finansiering för att sätta i gång byggandet av bostäder som vanliga löntagare har råd att bo i. Regeringen har kastat in handduken i bostadsfrågan. Socialdemokraterna har lagt en del förslag, men det kommer inte att räcka. Sverige behöver en radikalt annorlunda bostadspolitik.