Barnen låstes in och spändes fast
Funktionshindrades frihet hotas igen
Det finns en världens hackordning.
Om vi tänker oss att friska, rika män står överst, vilka befinner sig då längst ner på den skalan? Ja, kvinnorna förstås, och de fattiga. Men allra längst ner hittar vi sannolikt de riktigt fattiga barnen med funktionshinder.
Egentligen är de många, det finns ungefär en miljard människor i världen som har en funktionsnedsättning eller en funktionsvariation. Fyra av fem bor i fattigare länder där undernäring, vitaminbrist, sjukdom och skador är vanliga orsaker.
När ett barn visar sig ha ett funktionshinder göms det ofta undan, hemma eller på institution. Barnet blir isolerat och får inte den vård eller den skolgång det behöver. Om familjen är riktigt fattig kan det funktionshindrade barnet helt enkelt prioriteras bort.
Dumpas, överges eller lämnas bort.
I år har Musikhjälpen valt att satsa pengarna på dessa funktionshindrade barn. En decembervecka om året sänder Sveriges radio och SVT dygnet runt för att samla in pengar och i år är det programledarna Daniel Adams-Ray, Farah Abadi och William Spetz som håller i temat, ”Alla har rätt att funka olika”.
Stanna upp i maktjakten
Man kan hoppas att även svenska politiker stannar upp mitt i maktjakten och önskar sig en låt i Musikhjälpen. Den förmedlar inte bara årets Spotifylista utan handlar också om Daniel i Rwanda som var tvungen att sluta skolan när han inte längre kunde läsa på tavlan. Vid sju års ålder var han helt blind.
Den handlar om syriska Sara som vid åtta års ålder fick granatsplitter i öga och ansikte. Om cp-skadade Daniela i Moldavien och Sunita i Nepal som är mamma till en autistisk pojke.
– Många vågar inte ta ut sina autistiska barn för de uppför sig annorlunda och föräldrarna är rädda för att folk ska tycka att inte har uppfostrat sina barn.
En strävan efter det ”normala” har länge präglat vår värld. De annorlunda har låsts in. Vi minns med fasa de rumänska barnhemsbarnen som på tidigt 90-tal hittades utmärglade, fastspända i sina sängar och inspärrade på institutioner.
Inte helt olika de vanföranstalter som en gång fanns i Sverige. Överdödligheten var stor bland de barn som spärrades in och faktum är att de sista svenska institutionerna stängdes så sent som på 80-talet.
Sedan följde en riktig frihetsrörelse. I Sverige blev målsättningen ”Ett samhälle för alla” och i början på 90-talet slog regering och riksdag fast att det var samhället som skulle anpassas så att människor med olika funktionsvariationer kunde leva vanliga liv.
Föregångslandet Sverige backar
För omvärlden blev Sverige ett föregångsland. LSS och assistansreformen gav unga svenska funktionshindrade full frihet att plugga, träna och så småningom skaffa sig ett jobb som alla andra.
Men medan Sunita bygger upp en verksamhet för autistiska barn i Nepal börjar Sverige backa. När Daniel får lära sig blindskrift i den nya skolan i Kigali vill först den svenska regeringen och sedan Försäkringskassan dra in på rätten till assistans. Nu hotas friheten för svenska funktionshindrade och hur mycket man kommer att spara på assistansen vet vi nog först när vi har en regering. Det anmärkningsvärda är att man överhuvud taget diskuterar vad vissa människor får kosta.
Försöken att spara på assistansen drabbar inte bara unga svenskar. Föregångslandet Sverige visar att barn med funktionsnedsättningar fortfarande värderas lägre än rika vuxna män. De får jobbskatteavdrag och rut och rot medan de funktionshindrade får slåss ända upp i Kammarrätten.
Det kommer alltid att vara svårare att leva med funktionshinder i fattigare delar av världen, men utan föredömen blir det inte lättare för barnen i Nepal, Rwanda och Moldavien.