Vård är en rättighet – inte en handelsvara
Från och med i höst får staten inte längre bestämma över lokala politikers möjligheter att styra den sjukvård de ansvarar för.
Det står klart sedan regeringen och Vänsterpartiet i dag deklarerade att man i höst river upp det obligatoriska vårdvalet i primärvården. Svenska landsting ska återigen få möjlighet att bestämma om etableringar av privata vårdcentraler.
Funkar för jordnötssmör
Lagen om valfrihetssystem, LOV, infördes 2009 och innebär att vi fritt får välja mellan leverantörer av olika välfärdstjänster. Ett år senare gjorde alliansregeringen LOV i primärvården till ett tvång, trots att alla landsting utom två var emot.
Folk skulle fritt få välja hos vem de ville operera sin gråstarr eller sin onda höftled. Vården skulle dessutom bli både bättre och billigare. Konkurrens, och viljan att göra privat vinst, skulle garantera effektivitet.
Så lätt blev det förstås inte. Konkurrens fungerar väl om vi pratar om jordnötssmör eller lastbilar, men i vården?
Vi sitter förstås redan med ett sorts facit. I Stockholm - där vårdvalssystemet föddes - ökade kostnaderna för vården med över 100 miljoner och patienternas behov slutade styra vårdbehovet när modellen infördes.
Svårt sjuka i kläm
Eftersom ersättningssystemet i huvudstaden ger vårdcentralerna betalt per patientmöte tar man i jakt på intäkter in patienter som egentligen inte behöver gå till doktorn. Det betyder att människor med förkylningar och träningsvärk systematiskt prioriterats framför svårt sjuka.
Dessutom omfördelar vårdvalet resurser från vårdcentraler i socialt svaga områden till privata husläkarmottagningar i välbeställda områden.
Ökande hälsoklyftor är priset vi betalar för en valfrihet där marknadsmodeller får härja fritt i väntrum, vårdsalar och läkarrum.
Att de rödgröna partierna nu vill avskaffa ett tvingande vårdval får betraktas som det första steget mot att vården åter blir social rättighet snarare än en vara på en marknad.